TILLE

Komedi och tragedi

2012-02-12T16:38:00.001+01:00

Det var ju så bra. KBCK bjöd upp till dans på Mälaröarna. Solen lyste och ett par minusgrader på termometern. Staffam , Vic och Mollo väntade vid Brommaplan och vi rullade sedan runt i nästan fyra timmar i fantastiskt vinterlandskap. Hade klätt mig lite i svalaste laget, men annars var det toppen. I de bortersta delarna kände jag ett visst hungersug komma, men ignorerade det "som vanligt". Mot slutet blev energibristen tydligare och jag allt tröttare.

När jag rullade den sista biten var jag helt utmattad. Lite mat och dusch hjälpte inte heller speciellt mycket. Testade att lägga mig en stund och vila innan jag begav mig vidare till ett ett-års-kalas med öl och smörgåstårta. Det brukar ju lösa i princip alla problem i världen. Visst, lite bättre blev det väl men inte så perfekt som det borde.

Förklaringen kom sedan i form av okontrollbara nysningar och sedan okontrollerbart snorande. Där satt den alltså - den fruktade förkylningen. Jag hade ju gjort allt fel så klart. Klätt mig dåligt, umgåtts med smutsiga gubbar, åkt kommunalt och slutligen lekt med dagisbarn...

/under täcket T

Jag är inte bättre än Mollo

2012-02-09T09:36:00.001+01:00

Bigmollo har ju krypit till korset och erkänt, så det är väl lika bra att jag gör detsamma. Han upptäckte tydligen att han inte var världsrekordstark som han trodde. Han upptäckte det redan under passet. Själv så tramsade jag vidare och hånade honom. Tills jag idag upptäckte att jag nog hade kört på rätt motstånd igår, men istället helt FEL pass. Jag skulle ha kört mina tröskelpass med hög kadens och istället körde jag med låg kadens.

Hyfsat stulen bild

Nu är alltså träningen förstörd och jag kan med gott samvete lägga ner hela säsongen. Speciellt med tanke på att jag inte har lyckats/vågat anmäla mig till årets 1001 Miglia. Vad ska jag nu göra i augusti?

/T

Jag har inget att tillägga

2012-02-08T20:55:00.001+01:00

Sluta pro-ana!

Intet nytt på Monarkfronten

2012-02-05T23:37:00.001+01:00

Testade lite styrkeintervaller utan koll på nivån. Led som Niels till dagens CX-lopp. Efter att jag endast orkar 5,5 av planerade 8 visade sig att ja

g hade höjt med ca 60W sedan förra passet. För lätt förut och för tungt nu. Utöver att jag är en idiot har jag alltså inget att rapportera. Vänligen leta vidare på internätet.

Monark, morgonpendling och monotoni

2012-01-30T09:26:00.002+01:00

Det är verkligen inte mer just nu. Vägra att mer än ytligt gå in på cykelbloggarnas kärnämnen just nu: vinterträning, cykelpendling och allmänt tråkiga rundor. Visst ibland slinker någon vacker vinterdistans med med det är nästan undantagsfall. Resten ser ut så här ungefär.

Trots den muntra inledningen går det faktiskt okej just nu. Träningen rullar på och planerna för vår och sommarcyklingen börjar komma på plats. Men mer om det inom kort.

Just nu nöjer jag mig med detta för att det inte ska se ut som bloggen dött, utan bara blivit jäkligt tråkig. Ni kan säkert läsa om nyköpta cykelsaker och världsmästerskapen i cyclo cross någon annanstans.

Myspys i Uppland

2012-01-22T16:06:00.000+01:00

Det blev ju bra det här. Nypan styrde upp en myspysrunda någonstans i Uppland. Det blev till årets första egentliga vinterrunda. Fluffig myspyssnö i lugnt och fint tempo. Alldeles ypperligt. Hittade Micke F och Simon G någonstans i obygden men eftersom de tydligen skulle typ till Norrland lät vi dem vara.

Myspyscykling SKA så klart innehålla fika, så det blev premiärbesök på Bögs gård för Johan och mig. Ebba kom förbi och förgyllde tillställningen genom att göra det hon gör bäst - äta pasta med lax. Synd att hon tog med föräldrarna bara. Johan och jag valde att fira premiärbesöket lite olika.

Johans fika

Min fika.

Tack för idag! Riktigt trevlig runda. Vi borde köra oftare utan de där hetsiga killarna.

/T

VIKTIGT - Rösta på Öijer

2012-01-21T10:14:00.000+01:00

Snart vinnarbilden...?

Rösta på/gilla Öijer här

Rapha Festive 500 gick ut på att cykla minst 500 km från 23:e till och med 31:a december. Vill man inte bara klara det utan även vinna skulle man dokumentera det hela på något sätt. Jag gjorde det men knappt. Framför allt gjorde jag mest en pliktskyldig bloggning om det.

Dryga 4000 testade och cirka 1000 klarade de. Av dessa är Öijer en av de kvarvarande elva som man kan rösta på. Öijer fick nämligen inte bara ihop de kilometer som behövdes utan smällde även till med bilden ovan.

.Så nu gäller det. Rösta på Öijer. Det är en order. Dessutom får man en kram om man gör det.

/T

Dagar vi minns

2012-01-19T09:55:00.003+01:00

Så här glad var jag när jag cyklade runt i grusgropen på Evaldscrossen i Lidköping. Till slut blev den en 18:e plats i Superklassen den dagen, vilket jag väl får vara nöjd med.

Bild stulen av Björn

Längtar nästan tills att årets CX-Cup börjar. Men bara nästan. Innan dess ska det ju cyklas annat, som Ronde van Vlandern och Paris-Roubaix. Men knappast proffsvarianterna.

På allmän begäran

2012-01-18T09:36:00.000+01:00

Det blev ju ett "sånt liv" sist, så nu kommer de utlovade Monarkbilderna från igår. Öijer style.

Det känns fint att vara igång igen med monknarkandet, men nu när den "lätta" start- och intrimningsfasen är avklarad börjar passen svida lite mer. Tackolov hade jag lovat bort mig på middag och hann inte köra riktigt hela andra "dödtjugo"-intervallen. Men jag gjorde mitt bästa för att kompensera genom högre motstånd.

Dessvärre kommer det ett till imorgon.

Igång igen

2012-01-15T17:55:00.000+01:00

Det verkar ha börjat rulla på. Vinterträningen har kommit igång och hopplösheten börjar ge vika. Det passade in fint i det nya träningsprogrammet att köra söndagens TT i Hellas. Programmet sa förvisso 2 gånger 20 minuter tröskelträning, men 1*45 funkar ju fint det med.

Vi blev 5 startande denna frostiga morgon. Ludde, Hasse och Per från CRT hade jag ingen störra förhoppning att hänga på, men bakom dem visste jag att jag skulle få fightas med Viktor om att inte komma sist. Satt med på CRT:s hjul i cirka ett halvt varv innan min iver att inte släppa resulterade i framhjulssläpp och krasch. Spenderade sedan ett par varv med att jobba ikapp Victor inklusive ytterligare en krasch. Till slut sparkade Viktor av sin kedja löphindretoch sedan en elak krasch i sin jakt på mig. 4:a av 5 alltså, men med en okej tidsskilnnad upp till Per.

I övrigt är detta min vanliga träningskompis, men det skippar vi att gå in närmare på. Ni vet hur det funkar.

Rapha 500 2011

2012-01-05T09:00:00.000+01:00

Sent omsider tänkte jag slänga upp en rapport och lite bilder om årets Raphas jul- och mellandagsutmaning.

Förrra året försökte jag ju och tyckte inte att det borde vara något problem tills jag spenderade 18 timmar över en toalettstol. Det är fortfarande ett personligt rekord för övrigt. I år är vintern inte ens i närheten av förra året. Året problem var istället en hel del arbete och alla i den närmaste familjen är inte helt införstådda med att man ska cykla istället för att fira jul och nyår.

Dag 1 - 23 december

Pendling tur och retur till jobbet. Hela 9 km

http://connect.garmin.com/activity/136346259

Dag 2 - 24 december

Kort cykelrunda på landet. 35 km

http://connect.garmin.com/activity/136346251

Dag 3 - 25 december

Landsvägscykling från Trosa över Södertälje och Ekerö. 86 km

http://connect.garmin.com/activity/136346241

Dag 4 - 26 december

Landsvägscykling från Barkarby mot Skokloster med Öijer, Bigmollo och mattel. 88,7 km

http://connect.garmin.com/activity/136471272

Dag 5 - 27 december

Förlängd jobbpendling över Ulriksdal. 41 km

http://connect.garmin.com/activity/137046562

Dag 6 - 28 december

Förlängd pendling till jobbet över Ulriksdal. 27,2 km

http://connect.garmin.com/activity/137046405

Hempendling från jobbet. 6,8 km

http://connect.garmin.com/activity/137046506

Dag 7 - 29 december

Förlängd pendling till jobbet över Ulriksdal. 22,8 km

http://connect.garmin.com/activity/137270757

Förlängd pendling från jobbet Stockholm runt. 37,8 km

http://connect.garmin.com/activity/137270766

Dag 8 - 30 december

Förlängd pendling till jobbet över Ulriksdal. 18,5 km

http://connect.garmin.com/activity/138954046

Förlängd pendling från jobbet över Ulriksdal. 28,5 km

http://connect.garmin.com/activity/138953783

Dag 9 - 31 december

Ekerörunda förlängd via Solna och Brunnsviken runt. 101,5 km

http://connect.garmin.com/activity/138953778

Så den enkla sammanfattningen är att det gick. Den sista rundan på 4 timmar höll dock på att ta livet av mig. Så länge solen var uppe var den en fin runda, men efter att solen gått ner och mitt tillfälliga Valhallsällskap hade vikit av hemåt blev det kärvt. Lite mer mat och lite varmare kläder hade verkligen gjort skillnad. Men det är så klart ganska mulligt att avsluta med att ligga i fosterställning i duschen.Och sen en Duvel.

Till slut blev det till och med 3 km extra. Spektaklet tog dryga 21 timmars cykling. Det borde alltså gå att klämma av redan på förska dygnet. Det vore en "rolig" utmaning om man inte har annat att ta hänsyn till.

/T

PS. ledsen för formateringen, men jag är inte vän med nya gränssnittet på Blogger.

Ett steg från nedläggning

2011-12-27T14:23:00.001+01:00

Eftersom jag numera blivit så fruktansvärt lat orkar jag inte ens skriva om gårdagens runda utan låter mina spökskrivare göra det istället.

Öijer:

http://oijer.blogspot.com/2011/12/balsta-rundan.html

Bigmollo:

http://www.bigmollo.com/2011/12/distans-dalarnas-bloggare-trasig-docka.html

En bra början på vinterträningen. Eller inte.

Göteborg

2011-12-11T17:35:00.003+01:00

Lite kaospost från mobilen.
Det gick verkligen inte bra idag. Lera, lera och lera. Och inga lerdäck. Inge ben eller bromsar heller. Knappt växlar. Jag ska sparka min mekaniker. Men dessutom var det fantastiskt roligt också. Livsfsrliga nerförsbackar och flera krascher. Typ sist, men med ett leende.

Stort tack till Cykloteket Racing Team för logistiken denna helg. Ett seriösare inlägg om helgens tävlingar och i cupen i stort kommer väl så småningom...

Resultat Lidköping

2011-12-10T14:29:00.001+01:00

Prestige:
Darvell
Ludde
Hasse
Jesper
Dennis
Simon
Emil

EDIT: tog bort bilder som ändå inte gick att se något på.

Resultat: Ronde van der Flott

2011-12-04T17:08:00.001+01:00

Bild: Andreas

Banan som vi hade lagt igår med frost i marken hade mjuknat betydligt av gårdagens regn och brist på minusgrader. Vi flyttade en kurva ut vattnet, men beslöt att låta resten ligga kvar. Det fick bli lite tungtrampat och småhalt helt enkelt.

Bild: Skogling

Så här blev det. Viss reservation för felaktigheter som vanligt

Resultatlista:

1. Micke Flockhart

2. Ludwig Söderquist
3. Hans Mård
4. Patrik Eklund
5. Stefan Dahl
6. Per Kumlin
7. Staffan Torssell

+1 varv
8. David Marklund
9. Ian Rockliffe
10. Björn Rundström
11. Anders Moberg
12. Christian Tillmann
13. Björn Dolk
14. Karl-Axel Zander
15. Jonas Rodney
16. Kalle Asplund
17. Jonathan Östlund
18. Tomas Caldenius
19. Martin Carlsson
20. Peter Rosén

+2 varv
21. Mathias Krantz
22. Jonas Hermansson
23. Anders Löfberg
DNF Viktor Karlin

Bild: Johan

Fler bilder +ANNAT
http://www.flickr.com/photos/nibbe/sets/72157628273616035/
https://picasaweb.google.com/andreas921/CXRondeVanDerFlott
Från och med sida 2 i denna tråd på HappyMTB.
http://connect.garmin.com/activity/132614534

Tack till alla som kom, cyklade/tittade och segrade!

/T

Ronde van der Flott

2011-12-03T15:12:00.001+01:00

Banan börjar arta sig.

DÖDSvind

2011-11-26T13:45:00.001+01:00

Vintern vägrar infinna sig, men riktigt finracer väglag är det ju inte, så Johan, Matte, Björn och jag passade på att rasta pendlaröken upp mot Bålsta. En fin runda i stor del sol, men med DÖDSvind istället. Tur att åtminstone Björn är i form och orkar dra oss andra fetton när det blir kärvt.

http://connect.garmin.com/activity/130971714#

Nu ska jag sörja min forna form, titta på när Darvell kör världscupen nere i Koksijde och limma om lite tubhjul.

Träningsuppehåll

2011-11-24T08:55:00.001+01:00

Det funkar inte just nu.

/T

GP Hasse Mård

2011-11-20T16:37:00.007+01:00

Det var en liten träningstävling idag ute vid Hellas. Mård tyckte att han som nybliven och Sveriges första Veteranmästare i cykelcross förtjänade en egen träningstävling och anordnade sonika en sådan.

Jag hade så klart för avsikt att istället för att vara på plats i Skåne och kamma in enkla cuppoäng köra denna formidabla tillställning, men eftersom gårdagens lugna distansrunda hade resulterat i sprängande huvudvärk och feber tyckte jag att det var bättre att agera administrativ personal.

Patrik hade dagen till ära stulit Kekkes tempodräkt.

Tättrion under de första varven. Innan Hasse tröttnade och Peffen punkterade.

Den jagade gruppen. Wilert stod sedan för den intressantaste spurttaktiken genom att att stanna och hämta väskan vid starten. Jag kommer att behöva åka ut och träningsköra banan framöver. Så jag vet jag missade.

Vinnare damklassen:

Fru Mård

Vinnare Nybörjare

Filip Mård

Preliminär resultatlista herrar:

1. Mård

2. Galle

3. Herbert

4. Wilert

5. Kumlin

6. Nilsbo

7. Torssell

8. Marklund

9. Zander

10. Moberg

11. Wendelin

12. Rudal

13. "Oklar Scott"

14. Wyke

Oklara placeringar/varvade/DNF/DNS:

Billy Broms

Viktor Karlin

Patrik Eklund

Tille

mfl.

Nu är bara frågan när GP du Tille kommer gå av stapeln. Om jag vill vinna får jag nog inte berätta om det för någon i förväg.

Bildspel av Göran

PS varför går det inte att klicka på mina bilder längre?

Vårcykling i november

2011-11-19T20:15:00.001+01:00

Tog en liten stillsam svängom med ordföranden idag. Det är helt fånigt att kunna köra en runda på Ekerö i november i sommarlov (förvisso med Sealskinstrumpor), knickers och vindväst.

Tack för ett ypperligt sällskap och många skratt på min första (?!) landsvägsrunda sedan PBP.

Fler bildspel från CX SM

2011-11-19T15:38:00.001+01:00

Jag har fått lite mer bilder från förra helgens SM i Åstorp.

Så varsågoda - lite fler bildspel.

En del av den bortre delen av banan:

Den kluriga etapp-löpbacken:

"Dropet" in i 180 graderskurvan innan start/mål:

Samtliga bilder: David

CX SM 2011 i Åstorp

2011-11-16T10:10:00.003+01:00

Vid det här laget har väl de flesta intresserade hunnit se hur det gick och vilka som vann så jag begränsar mig till en beskrivning av mitt lopp i Veteranklassen. Förberedelserna var betydligt bättre än lördagens tävling. Mindre eller rättare sagt ingen öl kvällen innan. En god natts sömn och ingen evig bilresa. Istället gott om tid, hotellfrukost och en obetydlig biltransport för att komma till tävlingsområdet.

Vår start var först klockan 14:50 men Fredrich och jag var på plats redan klockan 11:20. Tyvärr hade vi missat att banan stängdes 11:30 inför Seniorklassens start, så vi nöjde oss till att börja med att promenera runt banan för att inspektera. Sedan letade vi upp Patrik för att ta en våffla och titta på starten. När allt lugnat ner sig drog vi oss tillbaka till parkeringen för att byta om och låta Patrik rikta upp våra bakhjul. Mitt hade fått sig en ordentlig kyss när jag missade lite i hoppet över den höga trottoarkanten under gårdagens tävling. Efter ett par sekunder i meckstället gick det fritt och det fick duga för dagen.

Efter det återstod ett par timmar av tittande, minglande, mer våffla och slutligen även ett par testvarv på banan. Jämfört med Kristianstads snabba snirkliga bana bjöd Åstorp på mycket sugande grässlänter, en del vida kurvor och en riktigt trixigt kurvparti med avslutande löpbacke i två etapper. De duktigaste kunde så klart ta den utan att hoppa av, men det var en liten minoritet. Som synes tillhör jag inte minoriteten.

Banan slutade dessutom med ett "drop" som övergick i en kort 180 graders kurva innan start och målrakan kom med dess motlut. Sammanfattningsvis en hel del tungt malande och oftast flera möjliga spårval i kurvorna, vilket passar mig hyfsat bra. Som den nybörjare jag är missade jag nästan seedningsuppropet inför starten. Jag var istället upptagen med att fixa med nummerlappar och överdragskläder. Med exakt noll sekunders marginal och en skippad armnummerlapp hann jag dock in i på min plats. Sen följde en till synes oändligt lång och nervös väntan tills vi äntligen fick spurta iväg uppför startrakan.

Jag gjorde en normaldålig start men med lite smart banplacering kunde jag ungefär behålla min position i fältet genom det snabbare området och fram till de lite tajtare kurvorna som följde. Kurvorna tvingade in alla mer eller mindre på ett led och sedan var det bara att börja kämpa och hoppas att orken och kraften skulle hålla så långt som möjligt. Ett intressant konstaterande var att många verkade ha större problem än jag med de hala men ganska vida kurvorna. Det var svårt att få någon egentligen koll på var man befann sig i fältet men fokus var så klart att jobba sig uppåt.

Efter något varv med ett par omkörningar och lite vila på någons rulle kom jag ikapp Mattias - som jag har legat och tampats med förr vid en del tillfällen när jag har kört hyfsat bra. Dagens målsättning blev därefter att komma före honom, vilket borde fungera på denna typ av bana. Jag passade på att vila en stund på hans rulle innan jag satte in mitt ryck i ingången på en av de längre sugande grässlänterna med typ trekvarts varv kvar. Jag fick snabbt ett tiotal meter och kunde sedan dryga ut dem lite till genom ett par kurvor. Nu hade jag bara en tanke i huvudet - gör inget dumt i kurvorna så kommer det att hålla.

Så klart hann jag bara tänka det innan jag gick omkull i "speedway"-kurvan, vilket var en kurva som jag tog snabbast med lite ställ. Men denna gång lite väl mycket. Snabbt upp, en blick över axeln, det kan gå, fan - kedjan har hoppat, på med kedjan, trampa iväg. Det gick, jag är fortfarande före. Men sen ridå - framhjulet har hamnat snett. Efter någon kurva insåg jag att jag var tvungen att stanna och fixa det och under tiden kunde Mattias slinka förbi igen. Under den resterande delen av slutvarvet gjorde jag mitt yttersta för att komma ikapp och om. Komma ikapp fungerade, men i den lilla stigningen innan dropet, kurvan och slutspurten var Mattias starkare och kunde hålla mig bakom sig.

Inspirerad av Lisa Ström bjuder jag även på lite bildserier. Men eftersom jag är långsammare måste jag hitta på något mer och kör semirörliga bilder.

Tack till alla deltagare, åskådare och Åstorps CK för ett toppenarrangemang.

Ett stort tack till hovfotograf David för samtliga bilder i inlägget.

CXSWEDEN: Race Report Kristianstad

2011-11-14T12:55:00.002+01:00

Denna gång fick jag äran att skriva en rapport för CXSWEDEN, så istället för ett inlägg blir det bara en länk:

Race report Kristianstad

Återkommer om SM inom kort.

Internetrundgång?

2011-11-11T12:53:00.005+01:00

Undrar om det här kommer orsaka en internetrundgång och ett svart hål som vi alla sugs ner i?

CX SWEDEN: Race reporter Kristianstad: Christian inför starten i Kungsan. Inför lördagens cuptävling hos CKC4 i Skåne är det dags att presentera vår näste race reporter - Chri...

P.S. TillmanN. I'm just saying.

Kom och rösta: Cykelmål 2012

2011-11-07T14:29:00.000+01:00

Jag har ju varit helt mållös nu egentligen sedan så länge jag kan minnas. Eller åtminstone sedan jag cyklade 1001 Miglia i augusti 2010. Efter det körde jag visserligen en runda Aktivitusbaserad träningen, men utan egentligt mål. Året stora lopp - PBP - gick av bara farten. Jag körde en visserligen en brevetserie innan (eftersom man måste) men inte mycket mer. Miglian hade liksom förtagit spänningen huruvida jag skulle klara det eller inte. Det hade varit den stora frågan när jag bestämde mig för att försöka någon gång när jag körde min första brevet i början på 2009.

Efter PBP har jag, som tidigare nämnt, bara kört allmän cykling utan mening eller mål. Sedan spontanbörjade jag cykla i CX Cupen. Jag tror det var lite för att jag skulle få en spark i baken och ta mig iväg och cykla på riktigt igen. Och det verkar funka. Jag är nu äntligen motiverad att träna igen och vet redan nu att jag vill köra CX Cupen nästa år. Men tills dess då?

Jag behöver därför lite tips och råd om vad man ska hitta på framöver. Saker som ligger närmast till hands är:

* En komplett brevetserie

* Alpresa inklusive Tour du Mont Blanc (tredje försöket)

* Mallorcaresa

* 1001 Miglia (igen)

* Mälaren Runt

* Fleche Nordique och som sagt

* CX Cupen 2012

Ur dessa saker tänkte jag snickra lite träningsmål. Jag känner att jag är lite långsamt och tjock. Så jag tänkte se till att anpassa min vinterträning efter den kommande cyklingen. Men sånt kanske bara är trams. Oddsen att jag lyckas är dessutom obefintliga. Men mål utan en plan är ju som bekant bara drömmar, så nu är det dags att rösta och tipsa i kommentarerna.

Bonusomröstning:

Nuvarande CX när den var ny 2008 (årsmodell 2007):

I nuvarande skrud:

Visst behöver jag en ny cykelcross?

Pojkcrossen 2.0

2011-11-06T17:58:00.007+01:00

Så var det dags igen. Pojkcrossen version 2. Det vill säga pojkcrossen 1 fast baklänges med inspiration från tävlingarna i Sunne. Peter hade inte tid att rodda så Björn och jag möttes upp innan start och markerade upp banan samt la till en kurva till.

Foto: Atle Andersson

Det finns klart potential att göra en ännu bättre bana där ute. Den skulle rent ut av kunna vara semipermanent för oss som hellre vill träna norr om stan. Det finns helt klart möjligheter att lägga till ännu fler kurvor samt en riktigt löpbacka. Jag ska försöka dra ut och reka inom kort.

Till själva tävlingen dök det upp cirka 40 ivriga cyklister. Lite som det verkar brukligt för närvarande. Ökar det mer får man snart börja seeda in sig till startleden.

Foto: bruce

Kroppen var klen och den senaste tidens sjukdom gjorde att jag inte hade någon aning om hur det skulle sluta. Tog det lugnt första varvet och kände efter. Sen tävlingsdjävulen tag i mig och jag körde något snabbt varv och plockade en del placeringar tills kroppen meddelade att den inte ville längre.

Foto: Atle Andersson

Sänkte tempot lite och övergick att försöka bevaka min position. Det gick väl hyfsat med undantag för en krasch på sista varvet när jag försökte köra bättre/snabbare i kurvorna för att kunna spara mig i övrigt. Och vips så svischade Thomas och Ian (tror jag) förbi mig. Jaja, med tanke på min looserinställning och en vek kropp för man väl vara nöjd med en 19:e plats.

Veteran-SM nästa helg - då lär det inte bli en nittondeplats.

Hela resultatlistan (prel?)

Tjillevipp!

Bonusbild strax efter kraschen. Jag har precis ninjarullat runt och håller på att resa mig. NinjaCX kommer bli stort.

Foto: mikael axiö

Sveriges sämsta cyklist?

2011-11-05T16:38:00.004+01:00

Satt och gick igenom en del cykelprylar och försökte med hjälp av träningsdagboken lista ut var min 12-27-kassett har tagit vägen. Jag "vet" att jag hade en när jag cykla i några berg någon gång, men kan inte hitta den. Men det börjar se ut som att den kassetten jag trodde var 12-27 i verkligheten är 12-25.

Foto: Aron Gooch

En ännu mer skrämmande upptäckt var att jag faktiskt inte har haft någon strukturerad träning sedan mars. Efter mars började jag köra breveter och sedan dess har jag i princip bara kört långrundor fram till PBP i augusti. Sedan PBP har jag i bara lyckats slänga in ett par ströpass mellan tävlingarna i CX Cupen.

Är det någon som tycker att det låter som en framgångsmodell? Det borde finnas en viss potential för förbättring här någonstans, tror jag. Framför att låter det som ett grymt upplägg inför VeteranSM i CX nästa helg...

Högaktningsfullt

/Idiot

PS - Ja, Magnus det kallas nersnack.

I kategorin sena rapporter - Slöcrossen

2011-11-05T11:30:00.002+01:00

Efter min fantastiska insats på Sthlm CycloCross kändes kroppen rätt okej på söndagen och eftersom Patrik hade utlovat mystempo och fika på söndagen tänkte jag att jag skulle orka med i det som kallades Slöcrossen. En stilla söndagsaktivitet för alla som var i Stockholm för att tävla och blivit kvar.

Uppstart på Specialized Concept Store med extraöppet och möjlighet att ersätta och laga saker som kört sönder dagen innan, t ex benvärmare åt Stizze.

Några "utsocknes" som Robert Östling och Lisa Ström hade faktiskt vågat sig dit. Om det var tack vare eller trots det utlovade lugna tempot vet jag inte.

Per Kumlin ägnade turen åt punkteringar och bromstrassel.

Hösten verkar fortfarande vägra att övergå i vinter.

Stizze anslöt sig till slut till de punkterandes skara. Men han kunde åtminstone, till skillnad från Per, skylla på kanttrådsdäck.

Efter en fika som jag fick hoppa över eftersom jag, i ett försök att återfinna Björn, tappade bort alla någonstans i skogarna kring Älta, rullade vi tillbaka till HBB lagom för att titta på när Lina och Ricky testade den "nya" kicken i ena downhillspåret. Patrik och jag testade att köra banan med CX, men fick skippa hoppen. Och stora delar av själva banan. Att glida ner med båda hjulen låsta utan minsta fartminskning var dock spännande nog.

Tack en för en tur som med små undantag faktiskt lyckades med målsättningen att vara lugn. Det kan vara första gången. Kroppen svarade självklart med feber, snuva, huvudvärk och allmän kollaps.

Sthlm CycloCross

2011-10-30T20:40:00.001+01:00

Jag gjorde en bejublad insats i Prestigeklassen på lördagens tävling i Kungsträdgården. En hyffsat start gjorde att jag faktiskt låg helt okej till under de cirka 2,5 halv som min sjukdomsinfesterade kropp orkade släpa sig runt.

Det var en helt fantastisk tävling som arrangörerna med Hasse Mårde i spetsen hade fått till. Helt olik en vanlig CX-tävling men ändå inte. Min dröm är att man skulle kunna köra i Humlegården istället men verkar inte helt lättlöst.

Eftersom jag knappt cyklade nöjer jag med att slänga in lite stulna bilder.
Tack till alla som tävlade, arrade, tittade, hejade på och gjorde det hela till den succé det var.
Dessutom vill jag nämna och tacka Edvard Wendelin, Jonas Larsson och Fredrik Winberg som jag tagit de bilderna jag har stulit till detta olagliga och för ovanlighetens skull egocentriska inlägg.

Glad

Och över

Och på igen

Stort syreintag är viktigt

Nä, jag tar väl hjul på f.d. svenska mästaren

/T

Dagens bildrebus

2011-10-27T20:50:00.000+02:00

+

+

Hur många gram?

/T

Löjligt fin!

2011-10-23T17:10:00.000+02:00

Foto stulet från Patrik Rising.

Dagens Kompiscross ute vid Univesitetet var verkligen toppen. Bra bana - det är inte helt enkelt att lägga en bana där utan att man hamnar bland söndagsflanörer, studenter eller kanske allra sämst - hästar och ryttare. Dessutom ska man även passa på att tacka vädret. Att kunna köra i kort-kort i andra hälften av oktober och ha som största problem att man blir bländad är verkligen inte illa. Om man tittar på bilderna från förra årets lopp vid motsvarande tidpunkt ser man mssvis av GoreTex-jackor och annat mysigt.

Eftersom vädret var rätt passade jag även på att premiärtesta min nya Primatröja. Jag har ju vid de senaste Kompiscrossarna tittat avundsjuk på bland annat Emil och Staffan, så nu var det äntligen min tur. Den är helt klart dagens tips. Snygg och grym kvalitetskänsla. Är man inte bäst på att cykla får man försöka vara snyggast istället. Jag hörde nog hur publiken drog efter andan och hejade på mig lite extra när de såg hur stiliga jag var.

Nu är även cykeln upputsad för att matcha tröjan och så klart för att visas upp i TV under nästa helgs cuptävling i Kungsan. Kom dit och cykla eller bara för att titta på, hejja och allmänt njuta av lite cykelfest i centrala Stockholm. Mer info här.

/T

Mjölksyra och champagne

2011-10-18T22:40:00.000+02:00

Jaha ja, jag hade tydligen glömt att trycka på den lilla "publicera"-knappen. Men det gav mig å andra sidan tid att lägga till en fräck bild (den undre).

Så var ännu en tävlingshelg avklarat. Denna gång var det vid Selma Spa i Sunne. Skoghalls CK-Hammarö och spa't (främst genom Oscar Kumlin) hade gjort ett finfint jobb för att ordna dubbla tävlingar på en bana som gick i parken och på gräsytorna framför anläggningen. Riktigt trevligt en inramning till tävlingarna som inbjuder att ta med nära och kära.

Foto: Marcus Jonsson - fler bilder här

Jansson var på besök med den riktigt stora koskällan. Med hjälp av en dotter ordnade han en film från tillställningen.

CX-Cupen Sunne 2011-10-16 - Happymtb.org

Banorna tyckte jag var riktigt fina, även om mina erfarenheter inskränker sig till de som körts hittills i cupen i år. Söndagens bana bestod av lördagens fast baklänges och med en del mindre ändringar. Sammanfattningsvis kan man säga att det var lite för tekniskt för mig generellt. Speciellt på lördagen. Får jag öva mer teknik kommer de nog passa mig väldigt bra till nästa år.

Ses i Stockholm!

PS Inläggets titel är f.ö. den slogan från Selma Spa som återfinns på nummerlapparna. Stulen rakt av. Bara så där.

Kanske ska börja ta bussen

2011-10-12T09:47:00.004+02:00

Jag ska nog sluta med cykelpendling. Det är jobbigt och farligt.

Efter en (uppenbarligen) lite för tajt omkörning av en vinglande medtrafikant lyckades jag haka i styret i hans pakethållarkorg och gjorde en kort paus i hempendlingen mot en elstolpe och busskur. Nu undrar jag mest om jag ska köra flatbar på ena sidan och dropbar på andra. Som ett spex liksom.

Ta det lugnt där ute.

En bild och ett resultat

2011-10-11T13:44:00.002+02:00

Fler bilder

I väntan på resultat

2011-10-10T19:26:00.001+02:00

Det var tydligen lite lerigt i Söderköping.

Ramundercrossen

2011-10-10T09:27:00.004+02:00

Lera. Backar. Undervattensgräs. Plåga. Pina. Död.´

När jag såg klasserna innan tänkte jag att det var konstigt att de såg så trötta ut och att det gick så långsamt på gräsmattorna. När jag väl körde fick jag svaret på varför. Otroligt tungcyklad bana. Men rolig.

Som vanligt gjorde jag en sugig start. Bättre än vanligt men genom skogen lyckades jag inte riktigt försvara min position och dalade i fältet. Benen var enormt sega under första varvet och jag funderade allvarligt på att kliva av. Måste bli bättre på att värma upp, bli snabbare i starten och inte ge bort placeringar under första delen av loppet. Efter ett varv eller så var det dags att i sedvanligt stil börja gneta sig uppåt i listan. Gick väl så där.

Orkade inte ens fotografera ordentligt. Inte ens före loppet.

Är det någon som har bilder? Maila!

Kumlacrossen

2011-10-08T18:35:00.005+02:00

Det gick så där kan man väl säga. Startade i andra led och var hyfsat bra med in i första kurvan. Efter det var det trångt på stigarna genom skogen och inte helt lätt att köra om. Låg och tyckte att det här kan ju bli någon men världen hämnades omedelbart på mig genom att kasta av kedjan i löphindret. Säkerligen självförvållat. Eftersom det var så pass tidigt hade det inte hunnit bli några egentliga luckor och i princip hela fältet bakom mig susade förbi. Spenderade sedan resten av loppet med att jaga och försöka tugga mig uppåt.
Blev till slut 41:a. Jahopp. Nya tag imorgon.

Det glamourösa bakluckelivet

Hälten av mitt depåteam/hejarklack.
Massor med tack för det, Fredrik och Johan!

Per tog sig äntligen högst upp på pallen.

Damer Prestige. Lisa hittade till slut in i mål :-)

Herrar Prestige.

/T

Tubhjul för CX köpes!

2011-10-04T13:10:00.003+02:00

Efter en snabbt påkommen tävlingskarriär har jag nu upptäckt att jag behöver få tag på ett par tubhjul att köra på i helgen. Anledningarna är så klart flera. Jag tänkte inte ta hela debatten av för- och nackdelar gentemot kanttråd idag. Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att ingen slang i världen hade överlevt den smällen som det framhjul som jag hade lånat av Björn fick vara med om utan att punktera. En annan anledning är att jag ändå behöver komma ner till de reglementsenliga 33mm däcksbredd som gäller i CX.

Så om ni har ett par såna här eller andra tubhjul som lämpar sig att köra lite CX på (typ inte för tunga och med hyfsat många ekrar och kors) får ni gärna höra av er! Även däck i hyfsat skick är av intresse! Maila på: tilletill@gmail.com

Hellre idag än imorgon!

Jag vet min plats

2011-10-02T20:24:00.007+02:00

Den har nummer 29*. Parkerade mig nämligen där i båda tävlingarna.

Stulen bild nummer 1: Henrik Öijer

Jag har inte haft en tanke på hur det skulle tänkas gå att tävla i cyclocross. Det blev liksom ett duktigt spontanbeslut i början på veckan, så någon större tid att fundera har det inte funnits. Den enda egentliga nivåindikatorn jag hade var Per Kumlin som varit med på några träningar och som brukar kunna ta pallplatser i CX Cupen. Å andra sidan brukar han köra åttor kring på träningarna. Alltså hade jag inga förväntningar alls egentligen.

Stulen bildnummer 2 (återkommer med hänvisning)

Nyblivna klubbkompisarna Peter och Björn styrde blixtsnabbt upp resa, boende. reglementsenliga hjul/däck och trevligt sällskap. Redan där var det en lyckad helg.

Men resultatet blev alltså 2 stycken 29:de platser* av 54 respektive 49 startande. 4:11 och 3:24 efter vinnaren i klassen. Nu blir det crosspecifik träning i ett desperat försök att se om det går att förbättra något.

/T

*
Edit: tydligen inte efter uppdatering av resultatlistan för Ludvika. 29 och 31 plats ska det vara.
Edit2: Det är lite oklart. Rättning pågår eventuellt. Kanske 29:a ändå.

Edit3: Japp 29:a.

Resultat Falun
Resultat Ludvika

Tydliggörande ang däcksbredd från CX-gruppen

2011-09-30T18:06:00.009+02:00

Eftersom det jag har var med och diskuterat detta på diverse ställen på internet slänger jag ut det här. Kanske är det någon som har missat tydliggörandet från CX-gruppen:

"Tydliggörande avseende däcksbredd

Tanken var att vi från i år skulle hålla oss till UCIs regler fullt ut. Det som ställer till mest problem för cyklisterna är onekligen 33 millimeternas maxbredd varande eller icke varande.

Då det i det även vid dags dato står 35 mm som maxbredd i det "stora TR" beslutade vi i CX-gruppen häromdagen att hantera däck bredare än 33 mm på så sätt att cyklisten får en tillsägelse men inget strafföreläggande.Tillsägelsen

är tänkt att göra cyklisten uppmärksam på att framöver införskaffa 33 mm däck för att använda vid tävling. Vi vill inte att någon cyklist ska stå på startlinjen och inte få starta pga otydligt reglemente.

Hoppas att du har förståelse för vår ståndpunkt.
/Anki"

Källa: http://cxsweden.blogspot.com/2011/09/tydliggorande-avseende-dacksbredd.html

Det som gör det hela ännu intressantare är att det står 33mm (t.o.m. i rött) i TR 1.3.018 (del1) här som det hänvisas till i början av del 5 (länk i citatet ovan).
Förvirrande? Ja, något.

Jag kommer ha två par hjul med mig. Mina egna 35:or (i väntan på nya hjul och däck) och ett par lånehjul. Undrar vad jag kommer att köra på...

/T

Edit: P.S. Här är startlistorna förresten: http://cxfalun.blogspot.com/2011/09/startlistor-prestige-cross-2011.html

Vad är det som händer?

2011-09-29T22:52:00.001+02:00

En hel del faktiskt, men jag har inte kommit mig för att skriva om det.

Så här kommer en lista:

1. Skaffa tävlingslicens för att kunna tävla i CX Cupen.
2. Träna cyclocross
3. Skapa kaos om reglerna för däckbredd inom cycloscross i Sverige.

Det kanske inte var så mycket förresten, så här kommer en bild på dagens morgonpass:

Carry on!

/CX-Tille

Kompiscross 2 - Gubbängskrossen

2011-09-26T10:28:00.001+02:00

Det var mycket jobbigare att cykla än att vara tidtagare, men denna gång hade jag inget att skylla på längre. För att rädda min heder tänker jag fortsatt skylla på dålig form och kvarvarande förkylning. Det förra är mitt eget fel, men cyklingen har under året varit inriktad på PBP och sedan dess har jag knappt lyckats komma igång igen. Och förkylningen är i princip borta, så det var bara att skutta upp på crossen och rulla söderut till Gubbängen. Där var det fest.

Som ni ser hade jag kul nästan hela tiden.

Eftersom hånet redan har spridit sig över internet slänger jag in bilden på min underbara hoppteknik på sista varvet.

Till slut kom jag dock över.

Slutdomen låter vänta lite på sig eftersom resultatlistan är lite buggig. Bakom Johan A kan jag omöjligt ha hamnat :-). Men om det är som jag tror så hamnade jag precis utanför top20. Nu ska det tränas intervaller, igångdrag och kaninhopp.

Bilderna är fräckt stulna från Patrik R och Patrik L. Här finns fler av ena Patriks bilder.

Jag rekommenderar även storfilmen från Andersson Demon Productions från tillställningen. Den kommer säkerligen visas på utvalda biografer inom kort.

Nästa gång det smäller är den 16 oktober! Kom och ha riktigt roligt!

PS - andra rapporter:

Storfilmaren

Utförlig racerapport

Vinnaren

Mjölksyrachock

2011-09-22T20:28:00.000+02:00

Tack David, Magnus, Vic, Per, Lars och du som jag inte vet vad du heter.

Monarken är död - länge leve Monarken

2011-09-20T18:36:00.004+02:00

Körde ett Monarkpass till damernas tempolopp på VM. Andra monarkpasset på en vecka alltså. Det är illavarslande. Det borde betyda att det är höst. I princip vinter.

Tackolov dog Monarken och inte jag. Tyvärr gick det att köra passet även utan fungerade display eftersom funktionen "jobbigt som fan" fungerade utmärkt. Det är ju egentligen för tidigt för monarkbloggningar så jag släpper detta och återkommer i ärendet framåt november. Hoppas jag.

/T

Veckorapport: Krossad form

2011-09-19T20:40:00.000+02:00

Är det fortfarande cykelsäsong? Enligt rykten så är cyclocross hit och VM dit just nu. Själv har jag spenderat den senaste tiden med min kompisar ögoninflammation och förkylning. Men nu ska vi försöka krypa upp på banan igen.

Tjuvstartade med att hänga på en cyclocrossträning med Valhall på tordagen. Resultatet kan illustreras bästa ungefär så här:

Det kördes 3x10 minuter. Jag började strongt med att vara sen och missa halva första för att sedan omedelbart kraschade i första skarpa kurvan. Trots att jag blivit varnad av Björn som gjort det samma alldeles innan. Efter att ha meckat ihop min bakväxel (ja, den som ersätter den jag som gick sönder på förra rundan) och tagit ur lite luft ur däcken bar det av igen.

Resultat omgång 2 & 3: Näst sist. Skrämmande vad dålig form jag är i. Kombinerar man det med urusel teknik var det inte mycket som kändes bra. Att lyckas åstadkomma kramper och illamående på en så kort träning var imponerande, men är man i urusel form så är man. Nu blir det straffintervaller på Monarken ett tag framöver.

För att addera till monarklidandet igår fortsatte jag med en söndagsrunda. Johnny och Johan bjöd upp till dans på underliga stigar, grusvägar + ANNAT runt i Ersta-, Flaten- och Nackatrakterna. Kombinationen med intervallerna innan, väl valda backar och en Johan med cykelabstinens gjorde att benen tog ordentligt slut på slutet.

PS. Öijer har skramlat ihop info om VM (TV-tider, svenskt deltagande)

Inofficiella resultat Kompiscrossen 1

2011-09-11T13:20:00.005+02:00

Riktigt roligt och bra uppslutning på dagens Kompiscross. 40 startande och en hel del publik.

Inofficiella top 10 blev:
1. Hasse Mård
2. Linus Dahlberg
3. Emil Eriksson
4. Henric Wilert
5. Damian Herbert
6. Erik Greijus
7. Patrik Eklund
8. David Marklund
9. Peter Eide-Jensen
10. Staffan Thorsell

Resten återfinns här

Nästa gång (25/9) ska jag antingen köra själv eller ta med Flandernflagga, kobjällra och en klocka till ringningen för sista varvet.

/tf tidtagare Tille

Nu är det bråttom...

2011-09-11T08:16:00.003+02:00

... om ni ska hinna till första Kompiscrossen.

Ankdammen

Saker att ta med: cykel eller kobjällra, gummistövlar, pommes frites och Duvel.

Ses där!
/T

Tack Binni!

2011-09-03T20:30:00.004+02:00

En liten distansrunda på CX var alltså det som skulle locka ut mig igen på min första runda sedan PBP. Jag behöver nog mer lite igångdrags- och teknikträning än distans, men det gäller att passa på när motivationen dyker upp.

Tyvärr valde jag den här mannen som guide:

Han ledde mig ut på legendomsusade haveriområden som "punkabacken" och "bakväxelätarstigen". Den senare surnade till när jag övermodigt uttalade orden "det är ingen som servar min cykel!". Kras, bom, bang och plötsligt gjorde bakväxeln en framåtvolt och det sprutade delar över hela stigen. Reslutatet:

Det var ingen större idé att ens försöka laga något. Jag muttrade något om promenad hemåt och önskade Patrik en trevlig tur. Han hade dock ingen lust att cykla ensam utan halade fram telefonen. Några minuter senare rullade vi försiktigt hem till Binni, som agerade räddande ängel genom att låna ut denna CX:

En trevlig pratstund och framför allt en fungerade CX senare rullade vi bakvägarna till Rosenhill. Mina ben hade hämtat sig från den senaste långsvängen, men explosiviteten var verkligen inte på topp. Eller ännu sämre än vanligt kanske man ska säga. Så Patrik kunde utan synbart större ansträngning sno Rosenhillsskylten från spets. Skäms Tille, som drog igång för sent och för svagt.

Efter lite sedvanligt fika trampade vi de ca 4 milen tillbaka till Farsta på en bra blandning av mindre, större stigar och grusvägar. Där blev jag tyvärr tvungen att lämna tillbaka den trevliga lånecykeln. Den var lite för lång för mig, men det tror jag hade gått att lösa om jag hade fått behålla den...

Skulle du släppa in den här killen i ditt garage? Det var inte långt ifrån att garageinnehavaren blev befriad från ett par Rovalhjul modell äldre.

Tack Patrik för en bra runda och framförallt: TACK Binni! för att jag kunde cykla överhuvud taget idag! Ledsen att du fick tillbaka din cykel otvättad och med lite mindre luft i däcken.

/T

Garmingrejs

Dags för cyclocross?

2011-09-02T17:13:00.003+02:00

Nu är det snart dags. Cyclocrossen drar igång snart.

Huvudet är fullt av funderingar. Ska jag köra? Vad ska jag köra?
Borde jag kanske träna lite? Åtminstone lite teknik. Det kanske anses som pinsamt om envisas med att trilla omkull vid av- och påstigningarna. Ska man köpa tubhjul? Kommer jag dö av mjölksyrechock?

Kanske säkrast att jag är publik istället. Att föra oväsen, äta pommes med mayo och dricka öl är jag i det närmaste proffs på.

Mer om cyclocross finns här:

CX Sweden / CX cupen: http://cxsweden.com/
Kompiscrossen: http://www.kompiscrossen.se/

CX-manualen: http://www.lidkopingck.se/CX-manual.pdf
Supportemanual: http://www.lidkopingck.se/guide.pdf

Vi ses i leran!

PBP 2011

2011-08-29T21:00:00.004+02:00

Det finns inte ord att beskriva min upplevelse av Paris-Brest-Paris 2011. Hur mycket jag än skriver kommer det finnas mer att säga om det. Dessutom är minnena stökiga. Risken finns att saker kommer i fel ordning, men jag gör ett försök ändå.

Laddning a la KBCK

KBCK hade styrt upp en minibuss och sex av oss klämde in oss i den och rullade söderut. Att resa ner är nästan aldrig ett problem. Man är fyllt av förväntningar, nervositet och adrenalin.

Vi hade bokat ett litet hotell runt hörnet från starten och Versailles-slottet. Efter att vi funnit oss tillrätta och registrerat oss passade vi på att rulla runt ett varv runt Versailles.

Snygg kåk. Kostar hur mycket?

Det var länge sedan jag var här. Gissningsvis 20 år. Men Versailles är Versailles. Galet imponerande anläggning även om vi inte ens gick in på borggården. Den lilla staden och parken dög gott för våra syften.

Man borde ha en sån här tomt

Resten av dagen och stora delar av dagen innan start ägnades åt förberedelser och att umgås med de andra gamla randonnéerävarna som bodde på hotellet. Förutom Barkman, Simon, George Hanna mfl bodde även arrangörerna till 1001 Miglia (Fermo) och Nove Colli by night (Paolo), någre tidigare RAAM-deltagare och annat löst folk där.

Kränkt cykel

Ett par timmar innan start begav vi oss upp till startområdet. Eftersom vi ändå hade checkat ut var vi ju bostadslösa. Vi slog upp ett KBCK-läger på en kulle strax brevid ingång och larvade och vilade oss tills det var dags att börja köa.

Camp KBCK

Det var olidligt varmt och man hade med lätthet kunnat tömma vattenflaskorna redan innan start. När den nervösa folksamlingen utanför stadion hade blivit lagom stor anslöt vi oss för att åtminstone hamna i mitten på startfältet.

Överladdade gubbar en masse

Efter att ha väntat utanför stadion och inne på stadion fick man äntligen komma ut till startområdet. Temperaturen hade toppat ut över 40 grader och någon skugga fanns inte till buds. Man fick roa sig med att spana in de andra cyklisterna och försöka gissa deras kapacitet. Skulle t ex de Raphasponsrade cyklisterna brevid vara lika tuffa som de i Raphas filmer?

Varför är inte jag Raphasponsarad?

Till slut fick vi så rulla iväg i en gigantisk klunga. På avspärrade gator och med en ledarbil rullade det på snabbt ut ur stan. Jag tror vi kom ca 5 km innan det välbekanta ljudet av hjul mot hjul följdes att krasande bakväxel och dunsen när någon bakom mig gick i marken. Ett par punkteringar hann jag även se innan fältet började spridas ut lite.

Hey ho - lets go!

Jag hade ingen egentlig plan för loppet. Jag hade räknat ut lite grovt att om jag körde som vanligt borde det ta ca 70 timmar och det passade mig fint. Som vanligt kunde jag dock inte låte bli att rulla med de lite för snabba pojkarna i början. Det är skönt när milen rullar på medan man fortfarande är pigg i benen.

Snart ryker svenska rekordet...

Jag fegade dock och låg lite för långt ner vilket gjorde att jag fick täcka lite luckor och när vattnet tog slut för andra gången meddelade kroppen genom kramp i båda låren att nu var det minsann dags att släppa och ta mitt eget tempot. Det var ju bara 5 mil kvar till första stämpligen. Det var gott om annat folk att cykla med tills dess.

Väl framme vid stämplingen hittade jag Gunnar O och Ari, medan de rullade vidare gick jag och kollade hur det var med Vic som tydligen mådde illa och valt att stanna. Mycket riktigt hade hans mage ballat ur och han kunde inte köra vidare. Efter att ha väntat en stund i förhoppningen att han skulle komma igång igen fick jag trampa vidare ensam. Eller ensam och ensam. Det fanns tusentals cyklister att cykla med. Jag ägnade natten åt att hänga på olika gäng och hade massa glada skratt de gånger som jag träffade Simon. Vilken jäkla gycklare han är.

En typisk fransk väg. Det finns mycket sånt.

Till slut hittade jag Hektor som inte hade gillat värmen och nu var lite sliten. Men jag sänkte takten i backarna och vi gjorde sällskap till Tinteniac där vi stannade för frukost innan vi fortsatte till Lourdac där svenskarna drop bag-bil fanns. Efter lite mat, dryck och ombyte mådde jag fint med undantag av rumpan. Den hade fått lite väl mycket stryk av svetten tidigare. Dessutom är Romin kanske inte världen främsta långcyklarsadel. Åtminstone inte för mig. Hektor däremot ville sova ett tag på gräsmattan, så jag rullade vidare mot Carhaix och Brest.

Tufft att de finns en "motorcyklister som övervakar cyklister"-organisation i Frankrike

På vägen dit gick det upp för mig att någon har ställt ett berg framför Brest. Inte som de hittillsvarande kullarna utan ett riktigt berg. Tidigt i klättringen etablerades en liten kvartett med en tysk, fransman, en holländare och jag. Alla verkade gilla att klättra och det gick verkligen undan. Speciellt holländaren fick mig att nå nya pulsnivåer. Och jag som tror Holland var platt. Var hade han övat? Vi plockade upp lite fler hetsiga cyklister längs vägen och de sista milen in mot Brest gick i vad som kändes som tävlingstempo inklusive skyltspurter och allt.

Väl framme i Brest hittade jag fler bekanta ansikten och jag fick en trevlig måltid med Peter Tonér och Mattias Olander innan de rullade i förväg. Jag hade bestämt mig för att åtminstone ta mig tillbaka till Carhaix innan min första och kanske enda sovpaus. Klättringen tillbaka skedde i tät dimma och alltmer tilltagande regn. När det öste ner och blixtrade runt omkring sprätte jag iväg får gruppen och skyndade mig till Carhaix utan minsta lust att fortsätta. Mattias som var kvar i gruppen dök upp, men valde sedan att fortsätta en kontroll till.

Kanske bästa klubbnamnet. Förutom KBCK då!

I tron att solen går upp strax efter fem satte jag det som starttid innan jag kröp ihop under ett matsalsbord och huttersov i tre timmar. Ett tag efter start visade det sig att solen tydligen går upp efter sju i Frankrike. Nåja, jag var i alla fall på väg igen. Ensamcykling till Lourdac och vidare mot Tineniac. Mitt på etappen hittade jag en fransk gubbe som hette Joel. Vi passade bra ihop och körde de följde en och halv etapperna tillsammans. Riktigt trevlig även om jag inte förstod ett ord han sa. Till slut blev han dock för trött och jag lämnade honom i en fransk grupp och bytte till en tysk. Konstiga killar. Knappt jag förstod vad de sa heller. Men det rullade på bra om än lite väl ryckigt. Att jag var rätt sömnig hjälpte inte heller.

Min fransman

Stöket i den tyska gruppen gjorde att jag bytte till att köra med en tysk liggcyklist istället. Jag vet inte om det var kaffet, koffeintabletten, koffeingelen eller intervallerna tillsammans med liggcyklisten som piggade upp, men pigg blev jag. Attans vad man får ta i utför för att hänga på liggcyklister. Däremot kunde man ha trevliga samtal när det lugnt uppför. Riktigt trevligt kille det med.

I Villaines-la-Juhel hittade jag åter Gunnar O och Mattias O och vi beslöt att slå följe tills vidare. Gunnar hade varit krasslig innan loppet och det visade sig snart att han ville ta det lugnare i backarna. Efter andra försöket att ta eget tempo lät vi honom hållas och rullade vidare. Resten av vägen till Mortagne-de-Perche gick det i mer eller mindre partempo på fint asfalterade vägar som passade perfekt för nattcykling.

Trött Mattias. Pre-golvskallning.

Väl framme var Mattias trött och bad om att få sova en stund. Bara ett powernap på en halvtimme eller något. Gunnar dök upp och dessutom George Hanna och Simon, så jag lät honom sova ett tag medan jag skojade runt med de andra. Precis efter att de gett sig av satte sig Mattias upp, mumlade något och som svar på mitt förvånade "Va?" stöp han som en fura med pannan först ner i golvet. Blod överallt. Första hjälpen personal överallt. Språkförvirring överallt.

Jaja, jag är inte sist i alla fall

Efter en lång stund hade de fixerat halskrage och ryggbräda på honom och skeppat iväg honom till det lokala sjukhuset för att kolla hur det hade gått. Efter att chocken lagt sig bestämde jag mig för att försöka sova en stund innan jag fortsatte. Det gick väl så där. En knapp timme senare, när jag skulle skaffa fram kontaktuppgifter till sjukhuset meddelade de mig att han mådde bra och skulle få fortsätta. Doktorn krävde dock att han sov ett par timmar först eftersom han var "very tired". Jag bestämde mig så klart för att vänta på honom. Jag hade inget problem med några tidsgränser och något rekord skulle jag ändå inte slå. Det tog cirka 4 timmar innan Mattias återvände betydligt piggare och med ett leende på läpparna. Under tiden hann jag lära känna personalen och agera turistguide åt de svenskar som passerade (Christian, Krister mfl). Dessutom lite danskar och tyskar.

Att ta konceptet slitna Assosbyxor till en helt ny nivå.

Väl tillbaka rullade vi vidare i rätt rimlig takt med tanke på omständigheterna. Det var ju bara 14 mil kvar. Ganska långt om man slagit huvudet men inte mycket med tanke på att det var PBP. Vi plockade även ihop en lite större svenskgrupp bestående av Tommy H, Reimert och Said. Det fungerade bra trots att den rätt ojämna gruppen tenderade att ställa av varandra till höger och vänster. När det dessutom märktes att Mattias piggnat till ordentligt blev det verkligen åka av de sista millen. Mattias verkade satsa på all-in triathlon-style på slutet, inklusive flasktömningar med 10 och 5 kilometer kvar. I några backar fick jag gräva djup för att inte tappa rullen.

Och så äntligen - efter 1230 kilometer förlorade jag spurtstriden mot en av de danskarna jag träffat tidigare i Mortagne. Men lika glad var jag för det.

Grov stöld av bild.

Så klart följde en helt legendarisk afterbike med världen bästa cykelklubb. Men den berättelsen får vänta till en annan gång!

Tack till alla som jag cyklade med, pratade med och som hejade på under tiden.
Störst tack till alla barn som så glatt vinkade längs vägen. Det är inte ofta man får känna som en hjälte och får se så mycket äkta glädje som jag gjorde under detta lopp.

/T

Rapha ♥ Tille

2011-08-27T11:02:00.002+02:00

I väntan på att jag ska skriva ihop ett par vettiga ord och leta ihop några bilder från PBP får ni nöja er med denna nyhet.

Rapha Rising: The Winners

Återigen har Rapha valt att belöna mig för att jag misslyckas med en av deras utmaningar. Denna gång var det "Rapha Rising". Jag meddelade på deras Facebooksida att jag inte hade klarat utmaningen. Tävlingen i sig handlade dock inte om att klättra flest höjdmeter utan även skildringarna av utmaningen så nu har de tydligen bestämt att jag kom på en ärofull femteplats. Jag anar att det mycket var på grund av bilden som Viktor tog på mig och Johan på toppen av Izoardpasset och som Rapha valde att publicera tidigare. Så jag får väl klura på hur jag ska dela med mig av priset - Raphas soundtrack till Tour de France.

Grattis Tille!

Off we go - PBP 2011

2011-08-18T14:00:00.000+02:00

Teckning: Pellos

Sista skälvande timmarna innan avfärd till Paris-Brest-Paris. Hur kommer det bli? Hur kommer det att gå? Som det förberedelseproffs jag är finns det massa sista-minuten-saker att fixa. Bland annat tyckte jag att det var bra att rikta lite hjul, vela över klädval och bygga upp ångest över saker jag säkert kommer att glömma.

PBP ett av världens äldsta och mest kända randonnélopp. Vart fjärde år samlas massa kufar i Versailles för att delta i vad som kan säga vara randonnécyklingens olympiska spel. Över 5 000 cyklister ska försöka trampa de 120 milen tur och retur till Brest ute vid kusten av Bretagne och tillbaka igen på ett par dagar. För mig är det premiär och jag tror inte jag anar vad som väntar mig.

Jag kommer försöka kvittra längs vägen, men det kan bli lite si och så med det. Man vet aldrig riktigt hur det blir. Twitteruppdateringarna finns här eller i högerspalten. Det kommer även finnas möjlighet att följa min och de andras färd via den elektroniska fotbojan som vi kommer utrustas med. Knappa in mitt "frame number" som är 1515 på på den här sidan så kan ni se när kontrollerna passeras. Det går även att söka fram andras startnummer.

Bonne route och bon courage till alla som kör!

/T

PBP - utrustningstest

2011-08-14T09:35:00.004+02:00

Slängde på mer eller mindre allt jag tänkte ha med till PBP. Väskor, lampor och annat lull-lull. Bytte dessutom till hjulet med navdynamo och det matchande bakhjulet.

Det var tur för bakhjulet har inte överlevt sejouren på pendlaren problemfritt. Diplomatiskt uttryckt kan man säga att det vobblar lite. Men inte värre än att det gick genom bromsen om man ställde ut den maximalt.

Calle, Mollo, Nypan, Micke och Matte bildade en liten pre-PBP-klunga och vi utnyttjade den fantastiska sommardagen till att rulla runt korta Mälarvarvet. Finfika hos Lauras i Strängnäs och afterbike delux hos Mollo.

Vi passade som synes på att köra lite praktiska övningar såsom slangbyte i fält. Det är förvånansvärt att det krävs fem cyklister till det. En som byter och fyra som kommer med hånfulla kommentarer.

Tack för idag. Det var verkligen fincykling.
/T

Tisdag igen...

2011-08-10T21:37:00.003+02:00

Ni vet hur det fungerar. Tisdagsrajd. Träffas vid Hammarbybacken kl 18:30.
Cykla 2,5 timme i Hellas. Drick öl på Göteborg.

Massor av folk

Stora hjulgruppen. Dock med vissa småhjulingar.

Var är detta foto taget? Mystiska Roswell.

Ljugarbänk behövs inte i skogen.

Garmingrunks.

Tackar! Ses nästa vecka!
/T

Rudolph Lewis Award

2011-08-07T09:20:00.007+02:00

Tada!

Tjohoo! Utdelad medalj nummer 2

Välplanerad cykling är ju min grej. Så varför förbättra sig?
På fredagseftermiddagen började alltmer bli klart att Björn troligtvis skulle behöva cykla för Rudolph Lewis Award själv. Det låt jobbigt så jag tänkte att jag skulle ge honom lite draghjälp så länge jag orkade och sedan falla tillbaka till 30+gruppen bakom. Samtidigt tänkte jag att det där snittet som krävdes inte verkade helt omöjligt. Alltså genomfördes ett kort besök i Sollentuna för att utan varsel låna lite tempopinnar av Matte. Sen var det bara att köra.

Frekvent och trevlig utsikt

Sju hågade medaljaspiranter rullade iväg prick 05:58. Det hade meddelats att det var tillåtet att köra i grupp fram till Botkyrka. Efter det var det solo eller partempo som gällde för de resterande ca 285 kilometrarna. Ur gruppen försvann snabbt den kåpade liggcyklisten framåt och fixiecyklisten, som enligt uppgift körde med Rudolphs originalutväxling, bakåt.

Kolla - några andra medaljörer

På vägen till Köping (187 km) unnade vi oss bara ett kisstopp och ett "bjorre-måste-öppna-powerbar"-stopp. Sista par milen in mot Köping var riktigt dryga i den ökande motvinden. Efter Köping började bjorre öka farten succesivt trots att vi nu hade medvind och låg helt okej i tidschemat. Förklaringen var att hans GPS hade fått spel och visade sjunkande medelhastighet de senaste milen.

Det blir inte större än så här: sitt namn skrivet på vägen.
Foto och kludd: Johan Wetso

Strax efter det dök plötsligt ett tjoande och tjimmande cyklistgäng längs vägkansten. Det var baggy och Köpingsgänget som var ute och kollade ett triathlonlopp och passade på att att hejja på oss med rop, high five-ande och namn skrivet på asfalten a la Tour de France. Mycket uppskattat! Tackar så mycket.

bjorre väljer att cykla sig smal istället.

Efter att den lyckade omdragningen av banan efter Västerås började vi räkna baklänges för att lista ut mer exakt hur vi låg till. Eftersom vi hade bra med tid tillgodo kostade vi på oss ett stopp med lite matshopping i Bålsta trots att det var lite kö. Sen rullade vi de sista 35 km innan i mål samtidigt utan en enda skyltspurt på hela rundan.

Totaltiden blev 10:07 (officiellt 10:09) alltså helt okej marginal till maxtiden på 10:42. Rulltiden var 9:51 och vi unnade oss alltså totalt 16 minuter av sadeln.

Tack som fan, bjorre! Det gjorde vi riktigt bra!
/T - numera stolt medlem av Rudolph Lewis Fellowship

Mer info om Rudolph Lewis och hans medalj
Mer info om Mälaren Runt
Garmingrejs

Mälaren Runt imorgon

2011-08-05T22:56:00.002+02:00

Kommer nog inte hinna twittra längs vägen. Men man vet aldrig, så gå inte så långt från internet.

/T

Tisdagsrajd

2011-08-03T13:24:00.003+02:00

Jag är mållös. Men här kommer anledningen till tisdagsrajdernas popularitet.

Det är inte ölen på Göteborg efteråt, utan det här:

KBCK:s söndagsrunda

2011-08-01T10:30:00.000+02:00

En lugn runda med Mollo, Nypan och Mattel utlovades. Jag borde ha anat oråd.

Det började redan illa med en sen tidigareläggning av starttiden, så att jag fick stressa hem, hoppa i lycrakostymen och köra tempo till starten i Crackville. Men sen rullades det ut mot Bålsta i glada vänners lag.

Jag borde köra den här svängen oftare. Förutom att jag måste transportcykla lite väl långt genom norrförorterna är det en riktigt fin runda.

Det dröjde så klart inte länge innan det skulle skyltspurtas och backspurtas. När jag var lagom slutkörd blev det lagtempo tills benen sprängdes. Lugn söndagsrunda - pyttsan.

Mollo kränkte mig i alla backspurter. Det beror säkert på att han väger cirka 12 kilo. Han ökade på hånet genom att ligga och leka Cavendish efteråt också.

Eftersom jag som vanligt tyckte att småflaskor skulle räcka var jag tvungen att stanna förbi och fylla på på hemvägen. Nu har jag bara en fråga: "Vem bor i mitt skåp?"

Tacksam för svar!

Fornstigen med guide

2011-07-31T20:40:00.003+02:00

Första försöket på Fornstigen fick ju avbrytas i förtid eftersom jag inte hade orkat kolla på kartan och tröttnade efter tre-fyra felkörningar. Denna gång tog jag med en guide.

Patrik slängde ut en trevare på internet om att sin velighet om att komma iväg på rundan. Jag tänkte att tillsammans är vi starka och det blir svårare att backa ur. Jag var i ärlighetens namn inte heller så säker på att jag skulle komma iväg.

Vi tog lift av några landsvägscyklister från Alvik och ut till Drottningholm. Skönt att de flesta inte håller tempo över 30 så man kan rulla med på en MTB. Det blev en runda i lagom tempo. Skönt att inte behöva tänka på stigval, bara att ligga bakom Patrik och trampa på. Benen var verkligen inte pigga och jag fick på ett par tre ställen återigen bevisat för mig att jag är en usel klättare på MTB. Det var jag förr i tiden och det är jag fortfarande. Minsta tekniska svårigheten och jag får putta upp cykeln. Skärpning. Specifik träning anbefalles.

Jag toppade av mina misslyckade klättringar med minst två OTB. Bara för att visa på det faktum att jag är nybörjare. Även bildmässigt misslyckades jag grovt. Inte en enda bild på skogen. Bara en grusvägssnutt någonstans i början. Det är dock betydligt vanskligare att fota i farten på MTB än på landsvägen.

Tack för rundan och tack för ölen!
/T

Fail blogg

2011-07-26T11:51:00.002+02:00

Glömde nämna det. Eller ville nog glömma att nämna det.

Självfallet misslyckades jag även med min andra Raphautmaning. De imponerande höjdmeterna som jag tänkte samla ihop under min alpvistelse regnade och snöade bort. Jag är helt enkelt inte hård nog. Jag kom lite drygt halvvägs innan jag gav upp.

I mitt nästa liv ska jag bli en riktigt cyklist. Eller nåt.

Alpcykling - ömsom vin, ömsom vatten

2011-07-24T21:25:00.002+02:00

Året KBCK-resa till alperna kan lugnt påstås ha innehållit varierande rundor. Det började och slutade med fantastisk cykling. Däremellan var det ett par rundor, bland annat Tour du Mont Blanc, som bara var misär.

Backträning innan TdMB

Är det verkligen det där vi ska cykla runt?

KBCKare är alltid glada för stock

Tour du Mont Blanc (läs mer på Rocks blogg)

Mollo på väg mot Col du Galibier

Efter Col du Lautaret började de bli löjligt.
Jag vet inte varför de andra vände.

Filmad av danska TV2 Sporten i passet.

Vic ligger bakom mig ett tag på vägen till Col d'Izoard

Mollo hade vinmarinerat sig i form

Foto: Viktor Karlin
Col d'Izoard på rekordtid - anledning att glädjas.

Vic väntar på att gendarmerna ska låta honom cykla upp i passet.
Tydligen hade Touren företräde.

Där nere i Briancon bodde vi. Funderar på att flytta dit.

Touren kommer

Leopard-Trek i samlad trupp. Många mästarränder blir det.

Dyr last.

11 minuter senare stod vi nere vid bilen och rullade hemåt.
Col du Lautaret hade förvandlats till wall-to-wall husbilar.

Som vanligt bästa och sämsta resan någonsin.
/T

Spik i foten

2011-07-14T21:00:00.000+02:00

Det var blött. Galet blött. På vägen till Specialized Concept Store när det äntligen var dags för mig att göra en bike fit. Eller BGfit som Specialized kallar det. Det kallar ju allt möjligt för BG som tydligen står Body Geometry och är deras koncept för allt från skor till handskar och just den nämnda bike fit. Vilket i sig så klart är ett finare ord för att ställa in cykeln ordentligt.

Jag och Patrik har snackat om det typ sedan jag köpte min ram i vintras. Det hela hade resulterat i att jag flyttade alla delar 1-1 från den gamla ramen utan ändringar. Eftersom nya ramen är minst sagt annorlunda i sin geometri blev inte så bra. Men i väntan på den experthjälpen tyckte jag mig kunna leva med att sitta som en påse nötter på cykeln tills vidare. I och med att breveterna blir längre och längre började det bli lite kris. Sextiomilaren var inte en njutningsfull upplevelse. Jag satt nästan i Obrees "superman position" om jag höll på bromshantagen.

Det var som sagt blött. Så vi började med en kaffe så att cykeln hann torka. Tyvärr torkade strumpor och skor inte lika fort. Efter lite velande och med den vaga smärta som mina SIDI orsakar bestämde jag mig för att investera i ett par nya skor. S-works så klart. För det behöver jag. Verkligen.

Patrik kränkte förrst mig genom att bända, vrida, mäta och gå igenom min klena lekamen och sedan min cykel genom att montera på denna fina styrstam. Jag hoppades vagt att man inte fick trampa med den på, men trampa fick man och det ordentligt. Och inte har de någon fläkt heller de snåljåparna.

Efter det kom timmar och åter timmar av att sitta och trampa på trainer. Patrik sprang runt och kollade hur min kropp rörde sig under tiden. Ganska så snabbt hade vi rättat till sitthöjd och avstånd till styre. Sadeln kom tillbaka till den höjd jag brukar ha, men otippat nog blev det bättre när vi sänkte styret. Min drop ökade från ca 12 till 16 cm. Det hade jag inte räknat med. Mer otippat var att vi kortade styrstammen och bytte till ett kompaktstyre.

Nästa steg var mina ben, vilket var det som jag var mest intresserad av. Att avgöra hur man sitter i förhållande till styret går rätt bra. Att avgöra hur benen, anklar och knän rör sig är svårare. Inte så att jag har haft några påtagliga problem, men när vi tittade närmare på det kunde jag själv konstatera att mina knän vek utåt i övre delen av tramprörelsen. Man får fina oranga klistermärken på sig så att Patrik kan följa hur de rör sig. Eftersom jag tydligen dessutom har breda höfter (insert laughter) lades det även inte brickor för att öka q-faktorn.

Efteråt kändes cykeln finfin, men för att även se fin ut fick den nya sadel och ny styrlinda. Endast av estetiska skäl. Sedan återstod bara att test. För det är så klart en sak att cykla trainer och en annan sak att cykla i verkligheten. Men nu efter ca 40 mil på den kan jag konstatera att Specialized och Patrik vet vad de håller på med. Det känns riktigt bra.

Med tanke på hur mycket nytta jag kommer ha av det och hur mycket ansträning som lades ner skulle jag säga att det är minst sagt prisvärt.

Tack!!

Tour de Mt Blanc - revanschen?

2011-07-14T09:12:00.002+02:00

Minns ni det här: "It was the worst of times, it was the best of times"

Alltså förra årets premiärversion av Tour de Mt. Blanc. Nu bär det iväg igen. Denna gång lovar vädergudarna episka mängder regn. Jag kan redan nu säga att jag inte tänker köra den rundan på söndag om det kommer mer än måttliga mängder regn. 8 000 höjdmeters kurviga utförskörningar är lite väl mycket om man lägger till monsunregn.

Men verkar som om det kommer vara bra väder resten av dagarna så cykling blir det. Bland annat La Marmotte-banan med Galibier och Telegraphepassen. Dessutom tänkte vi lägga in ett besök på Izoardpasset innan vi tittar på Touren på plats. Det kan alltså bli en bra resa även om jag fegar ur själva loppet. Men prognosmakarna har haft fel förr - så vi får se.

Löpande rapportering på tilletwitter och eventuellt lite här.

/Tille

P.S. Jag ska försöka använda restiden till att skriva klart min efterlängtade rapport om bikefiten hos Specialized Concept Store.

Veckorraport Rapha Rising

2011-07-12T10:45:00.002+02:00

Inte bra. Brände av första dagen med DDT och 1 300 höjdmeter och låg bra till i schemat. Men vad hände sen? Koma? Ide? Semester?

Summan för 2:e till 10:e juli stannar på 2 820 höjdmeter. För att ligga i fas borde det vara ca 7 000 höjdmeter. Jag ligger alltså duktigt efter. Måste man börja hoppas på en magsjuka igen?

Eller så får jag göra som den här killen nästa vecka. Cykla upp och ner för Alpe d´Huez tills benen trillar av.

Da Delieverence Tour

2011-07-11T10:15:00.000+02:00

Oj oj, vad jag ligger efter med bloggen. Det är liksom semesterstängt. Konstigt egentligen eftersom jag inte har semester. En utförligare rapport med bilder från Aron finns att läsa här.

Jag orkade ju inte ens halvvägs.

Jag och Viktor tjuvstartade lite genom att ta tåget till Gnesta redan kvällen innan. Det var egentligen Göran som styrt upp det men eftersom han var tvungen att ställa övertog vi lyxövernattningen vid Gnesta strand. Rekommenderas verkligen. Både restaurangen och vandrarhemmet.

På morgonen rullade dock ett tiotal hoppfulla cyklister iväg norrut.

Vi kom inte långt innan en pedal gav upp för dagen och ytterligare en cyklist deklarerade att de tänkte vända inom kort och därför släppte och rullade på i egen takt.

Aron envisades sedan med att punktera hela tiden. Mest var det väl för att ta ned tempot och slippa kämpa i Christers, Henriks och Viktors tempo. Han var dock inte helt ensam om det. Även Christer höll på att skogmecka med sin nya cykel.

När de tricken inte fungerade delade vi stället upp oss i en övermänsklig och en normal tempogrupp. Det rullade på bra, men skogen och min kropp blev kraftigt ovänner och jag fick intressanta utslag över armar och ben. Det var tydligen någon av alla träd och buskar som vi susade igenom som jag inte tål. Värmen gjorde dessutom att det kliade något helt avskyvärt. Men det var bara att bita ihop.

När terrängen äntligen blev lite mer human och cyklingsbar och tempot gick upp havererade Juans bakväxel. Det blev bara skrot av den. Material-, konstruktionsfel? Reklamation? Säkert Canyons fel. Till slut fick de dock till en halvduglig singlespeed som forthoppningsvis möjliggjorde för Juan att rulla till tåget.

Så fort det var avklarat fick Andreas ett kast med framhjulet i grusutförslöpa och flög ner i diket. Resultat: brutet bromshandtag och en del skrapsår. Han hängde dock tappert med till Östertälje innan han packade ihop för dagen.

Nu var det bara Aron, Billy och jag kvar i gruppen. Och jag hade redancyklat dubbelt så långt som jag gjort på MTB tidigare. Bara en tidsfråga alltså...

Efter 10 timmar och ca 8 mil bestämde jag mig för att ta tåget från Tumba. Jag var slut. Det kliade galet mycket överallt. Att bita ihop ytterligare 7-8 timmar var inte ett alternativ.

Men tack Aron för att du lurar mig att pressa mina gränser lite.

Garmin: http://connect.garmin.com/activity/96304481

Skärgårdstur

2011-07-04T09:19:00.001+02:00

Försenat retroinlägg.

Tisdagen bjöd på ett fint pass med Edvard och Erik. Velade lite mellan tisdagsrajden och landsväg, men det kändes som om det fanns ett mer akut träningsbehov för landsväg. Det blev den traditonella skärgårdrundan, men denna gång motsols. Tror aldrig jag har gjort det tidigare. Fram till färjan från Värmdö till Rindö var det bra tempo. 33 km/h tror jag det blev. Erik såg lite matt ut.

För att direkt hinna till färjan över till Vaxholm måste man stå på lite. Så blev det inte. Istället blev det glass och läsk i färjelägret. Inte illa det heller.

Tjärgruslagningarna som gjort att jag undvikit Bogesundsvägen var enligt uppgift inte så illa längre så vi valde den vägen. Jag föreslog en ytterligare omväg via Rydbo, men inte alla deltagare tyckte att ytterligare omvägar var intressanta.

Det blev en stillsam rullning hem genom Täby och Ulriksdalsparken.

Totalt 94 km: http://connect.garmin.com/activity/95610645

Tack för i tisdags!

Rapha Rising

2011-06-30T17:43:00.004+02:00

Nu är de igång igen.

Sist var det ju julutmaningen som sprack på grund av magsjuka.

Nu är det klättrardags. Istället för distans blir det höjdmeter. 21 125 höjdmeter närmare bestämt. Detta ska göras mellan den 2 och 24 juli. Jag börjar samla höjdmeter på lördag på Arons banjorunda, men det är oklart hur mycket det blir.

Det hela passar jag ju rätt bra med tanke på mitt planerade deltagande i Tour du Mont Blanc och de andra planerade dagarna i alperna. Plussar man ihop de tre dagarnas alpcykling borde det bli en bra grundplåt på ca 14 500 höjdmeter. Den återstående tredjedelen borde ju gå att få ihop på ett par veckor även i Sverige med lite anstängning och planering.

Varför går jag på sånt här om och om igen?

Länk till inte så mycket mer info: http://www.rapha.cc/rapha-rising

Crossträning på Sörmlandsleden

2011-06-28T14:45:00.000+02:00

I väntan på att jag ska trolla ihop bilderna och texten från den bike fit, eller bgfit som Specialized kallar det, passar jag på att kasta ut en minirapport från gårdagens premiärtur av det som ska bli grundvarvet för min CX-träning på landet.

Sörmlandsleden går ju i princip runt husknuten och det kan man utnyttja. Tidigare har jag gjort det på landet men nu står ju crossen på landet, så det var bara att testa om det gick att ta sig runt. Den stora majoriteten av rundan borde inte vara några problem.

Man rullar ut genom dörren och ut på baksidan av tomten och ... vips så kommer man ut på en grusvägsbit av Sörmalndsleden från Trosa i riktning mot Tullgarn. Så långt kom jag dock inte igår.

Själva leden fungerar bra, men jag passade även på att avvika in på lite mindre stigar. Dessa tillför crosslämplig av- och påstigningar med bärande av cykeln. När man kommer fram mot Stensund finns det även ett finfint trapphinder.

Varvet blev bara ca 13 km denna gång men det finns nästan outtömliga resurser av stigar bortom Stensund och annars är det ju bara att fortsätta Sörmlandsleden bort mot Tullgarn eller ännu längre. När man ändå är på landet gäller det så klart att avrunda turen med ett dopp i Östersjön.

Tack för fin runda. Du är ett ypperligt sällskap.

Nattrunda i glada vänners lag

2011-06-26T15:33:00.004+02:00

Det var ett tag sedan sist. Ett nattvarv runt Mälaren. Nåja, halva i alla fall. Johan hade tillsammans med Magnus bestämt sig för att pressa sin gräns för långcykling. De har ju tänkt cykla Mälaren Runt senare i sommar så det är nog en god idé.

Ett tiotal cyklister mötte upp vid Cykelspecialisten klockan nio. Det var många prämiärer. Vissa som Magnus och Johan skulle pressa sin distansgräns, andra som Daniel har förvisso cyklat Vätterndistanser men hade inte testat nattcykling i egentlig mening. Dessutom dök hyfsat rutinerade randonnörrävar som Michel, Wei och Fixi-Mattias. Mest nervös blev jag av Brunna-Matthias' nerväro. Han har plågat livet ur mig på många rundor i år. I detta fall var det dock egentligen tryggt att ha med någon som orkar dra hela varvet själv om det är nödvändigt.

Jag försökte ta mitt ansvar för att organisera grupen, dels eftersom jag hade hyfsad koll på de flesta kapacietet och dels för att jag numera hittar vägen mer eller mindre i sömnen. Vilket kan vara passande på natten. Brunna-Mattias och jag drog mer eller mindre ner till Södertälje. Det kändes bra att trampa på lite och känna hur kroppen reagerade på den nya sittställningen (mer om den i ett annat inlägg inom kort).

Till slut klagades det lite på att det blev tråkigt där bak så motvilligt lät vi det övriga gänget hjälpa till med dragjobbet. I Strängnäs dök så mytis upp och gjorde oss sällskap, trots att jag gjort mitt bästa för att förhindra det genom att ge honom fel telefonnummer.

Det rullade på bra genom natten men ungefär när det börja gry lite var det ett par i gruppen som tyckte det vore trevligt att ta ned tempot ett par km/h. Framför allt slet tempot i backarna (upp och ner) på Fixie-Mattias som trots ett något sänkt tempo valde att släppa och ta sitt eget tempo. Med tanke på hans rutin var jag inte orolig för honom.

Det blev som vanligt måttliga kulinariska höjdpunkter på rundan, men stämningen var trots allt väldigt god. De som var lite slitna mot slutet bet ihop ordentligt och vi rullade in i Stockholm igen efter lite under 7 timmar.

Idel glada miner på toppen av Tranebergsbron innan gruppen splittrades över Stockholmstrakten.

Tack för en fin runda och grattis till alla som flyttade sina gränser lite inatt.

/T

Randolik

2011-06-19T11:27:00.002+02:00

Om man inte hinner cykla 60 mil en lördag kan man ju alltid skutta upp klockan 4 och trampa de lyckliga randonörerna till mötes. Jag bad mattel att höra av sig när de var i Nyköpingsbro så jag kunde skutta upp och möta dem i Sillekrog.

Det är cirka 15 km till Sillekrog från mig, så i runda slängar en halvtimme behövs det. Konstaterade att jag endast hade sommartröjan och inga förstärkningsplagg med men eftersom det utlovade regnet inte hade börjat tänkte jag att det kunde kvitta.

Sillekrog har nattlucka fram till fem, så det blev lite väntan utanför med bil- och mopedburna ungdomar samt polisen innan jag fick komma in och värma mig med en kaffe. Efter 20 minuter rullade bjorre och mattel in. Jag trodde Bengt skulle vara med, men honom hade de tydligen sålt till några busslaster med finnar som hade härjat runt vid förra stämplingen i Nyköpingsbro.

Jag minns hur trött jag var vid Sillekrog så jag anade det värsta, men pojkarna var relativt pigga. Man kunde dock ana att skenet bedrog lite. Vi rullade strax vidare för att bli av med de sista 58 km av denna fina runda. Jag gjorde mitt bästa för att vingla runt brevid och prata strunt medan de mest villa vara i fred. Men de spelade nog bara svårflörtade.

Jag tänkte egentligen svänga av direkt till Trosa från Vagnhärad, sen vända vid Järna och senast precis innan Södertälje. Men det rullade på bra och sällskapet var gott så jag fortsatte till Vårsta. En glad vinkning och ett "ha det så kul i Vårstabacken" sen rullade jag vidare mot Rosenhill, Kagghamra, Eldtomta och färjan till Mörkö. Så fort jag kom utom synhåll började det att regna. Och fortsatte. Och ökade.

På grund av dålig timing satt jag 10 minuter och kurade i busskuren innan jag kunde rulla ombord. Sedan följde trekvarts tempolopp för att komma hem och ut ur regnet.

Med tanke på att det fortfarande regnar var det väl bra att jag kom iväg tidigt. Det blev trots allt en trevlig runda på nästan 12 mil. Här även lite Garmingrunks.

Tack för sällskapet! Bra trampat!
Hoppas det gick bra för alla andra!

/T

Propagandacykling med en lundatok

2011-06-12T21:36:00.005+02:00

Magnus har en ny cykel. Han har anslutit sig till Cannondalesekten och slagit till på en lätt begagnad SuperSix. Riktigt fin och så klart ett lyft från hans tidigare kinesiska fulkolsracer. Jag gissar att han liksom jag märker den trots allt stora skillnaden mellan en oklart no-name-ram och en kvalitetsram. Inte alltid, men ofta.

Johan hade utrustat honom med en 8-milatur via Årsta havbad. Jag antog att det skulle röra sig om någon variant av de rundorna jag kört ner dit tidigare och beslutade mig för att bara luta mig tillbaka och njuta av en guidad cykeltur.

Eftersom det siktades på en rullsnitt på 28-30 km/h bytte jag till högprofilhjulen. Här ska det inte jobbas i onödan. Magnus hämnades direkt med att leda ut mig på en grusvägsbit. Resonansen i fälgarna maximerade verkligen känslan av att rusa fram på skogvägen.

Med ett kortare glass- och läskstopp i Västerhaninge fick jag ihop 95 km. Enligt uppgift blev det till slut 32 km/h i rullsnitt på de gemensamma 80 kilometerna. Bra prämiärrunda för den nya cykeln och Magnus längsta runda i år.

Tack för rundan, Magnus! Fint värre!

Gunnel - en räddare i nöden

2011-06-10T12:31:00.001+02:00

Ska det vara så här?
Ska det? Va? va?

Elaka tjuvar har gett sig på min fulfixie. Det står normalt parkerad utanför jobbet såhär:

Inget konstigt med det. Skyddet på sadeln gömmer en hjälm och skyddar mot att den förvandlas till ett stort klistermärke på grund av de savande träden. När jag trampade iväg härom dagen råkade jag i brist på att titta på trafiken titta ner på mitt framhjul och kan då konstatera att något är konstigt.

En sån där silvrig mutter som sitter på högersidan (nere på bilden). Ska det inte sitta en sån på vänstersidan (uppe på bilden)? Håller inte de typ fast framhjulet? Extra spexigt är det eftersom jag nyligen diskuterade det faktum att dessa inte verkar finns att få tag på utan vidare. Dyra verkar de också vara så klart. Om man ska ha original förståss.

Efter ett par fruklösa försök hos de "fina" butikerna hamnade jag tills slut hos en klassiker bland cykelbutiker - Gunnels Cykelverkstad. In genom dörren, av med framhjulet, testa lite och 3 minuter och 20 kronor senare rullade jag vidare.

Det ska inte behöva vara mer komplicerat än så faktiskt.
Tack Gunnel! Du är toppen!

/T

Kokt, dränkt och fryst under 60 mil - med bilder

2011-06-07T20:00:00.002+02:00

*Ny, uppdaterad version med bilder*

I min iver att komma ut till landet och ett sömnigt töcken glömde jag kameran hemma i stan, så bilderna från helgens 60-milare får jag lägga upp i efterhand. Det är trist för sällan har en cykelklunga varit så stilig som när KBCK rullade iväg i lördags. Jag funderade på att skjuta på hela inlägget kunde inte låta bli. Risken är dessutom att jag hinner förtränga det.

Stiliga i de vita KBCK-sommartröjorna

Hasade mig upp straxt efter 4 för att fylla på energireserverna innan jag trampade iväg till Täby. Det var en glad skara gubbar på plats. Jag antar att det är PBP som får det att dyka upp 40 man för att köra en 60-milare. Jag har inget minne av av vi var så många den 60-milare jag körde från Tumba. Men mitt minne är bevisligen ganska selektivt. Annars skulle jag nog inte köra non stop i år igen. Bilder från slutet på förra årets runda är rätt talande.

Jag hade ju planerat att ta det lugnt och försöka etablera lite randonneurrutiner inför PBP. Att hitta en nivå som passar mig och som jag kan hålla i längden. Experimentera med mat och packning och sånt för att kunna minimera tidstjuvarna, främst i form av långa stopp. Men som vanligt kunde jag inte släppa rullen med alla de stiliga KBCK-tröjorna. En hel del av de rutinerade randonneurerna hade bokat boende i utkanten av Grängesberg och hade därmed ingen brådska. När tätklungan ökade tempot efter Stockholm valde de flesta ett lugnare tempo och kvar blev en tiomannagrupp som rullade på i bra tempo. Som vanligt var ryckigheten min största fiende. Vissa i gruppen var helt enkelt "för starka" för mig. Andra verkar helt okänsliga för uppförsbackar.

Det hela höll dock i ca 25 mil. När en liten dvärg dock valde att dra i ca 45 km/h uppför en av de allt fler rullande backarna brast det för Niklas. Jag låg på hans rulle och orkade inte täppa luckan utan valde snabbt att slå av med honom. Ett par starka ben spurtade ikapp monstren där framme och kvar var Anders, Niklas och jag. I sanningens namn ska sägas att även om jag hade kunnat täppa luckan hade det nog varit en tidsfråga innan jag flög av rullen igen.

Vi tre rullade in i Fellingsbro där de andra höll på att proviantera. Anders ville verkligen ha riktig mat och efter lite velande valde jag att stanna med vår lilla trio. Trion blev dock snart en kvartett efter att de andra valde att starta utan Hovet-Björn, som då anslöt sig till oss. Hans starka tempobar-borrande cykling i motvinden var ett välkommet (och ibland mindre välkommet) inslag för oss.

I utförskörningarna precis innan Grängesberg försvann Anders från rullen. Vi rullade förbi tätgruppen vid grillen och stannade vid macken istället. Ett litet kort tag var vi i "ledning". Duggregnet ökade lite och den riktiga tätgruppen vinkade snällt när de rullade förbi, medan vi väntade på att Anders skulle dyka upp. Jag antar att Anders stannade i grillen och väntade ut regnet eftersom det klart såg ut att vara övergående. När regnet avtagit lite grann och vi rustat oss för kvällen och natten med kläder och lampor beslutade vi till slut att rulla vidare.

I motsats till förra året var jag trött redan tidigt på natten. På trappan utanför det stängda stadshotellet i Sala hade jag gärna kunnat ta en tupplur om det inte hade varit för den hysteriskt skrattande överförfriskade unga mannen på hörnan. Istället belönade jag mig med en koffeintablett och ett koffeintuggummi. Efter det var det faktiskt inga problem med sömnigheten. Rutinerade randonneuren Niklas som har kört denna runda åtta gånger ägnade natten åt att peka ut bra och mindre bra ställen som han hade sovit på tidigare rundor.

Körde Vic en vinterrunda?

Vid sista stoppet i Uppsala hade Björn tydligen hittade den Screammask som jag hade på mig i Sillekrog förra året. Och jag som trodde att jag hade lämnat den i klostret i Italien. Han ville helt klart stanna där men lät sig efter ett tag övertygas att inget skulle bli bättre av att sitta där. Cyklingen hem därifrån blev därför en lugn historia där jag dock piggnat till lite och i det lugna tempot kunde jag ta milslånga förningar. Känslan var lik den i Italien när kroppen helt enkelt har gett upp och orkar trampa på om man bara tar det lite lugnt i backarna.

Till slut - efter 20:54 i sadeln och totalt 24:15 slutstämplade vi i Täby. Jag misstänker att det enda som hindrade Björn från att lägga sig och sova på golvet på macken var mina berättelser om bilderna på Bengt vid ett tidigare tillfälle där. Niklas däremot la sig en stund i klubbstugan inför sin hemcykling medan jag rullade mina 1,5 mil hem i allt annat än gott tempo.

Tack för denna gång, gubbar! Det är trevligt att återigen ha inträtt i det förnäma sällskapet Super Randonneurer. Vi ses nästa gång!

/T

P.S:
Dagens lärdomar (än så länge):
1. Raphas tävlingsbyxor är sköna men inte optimala för randonnée.
2. Lägg in rutten ordentligt i GPS:en. Fast det går utmärkt att köra efter vägnoterna också.
3. Jag måste skärpa mig med näringsintag (jag har dock blivit bättre). För PBP måste jag nog trots allt överväga en mindre styrväska för att ha riktig mat lättillgänglig under cykling. Och att ha noterna på.

Sextio glada soliga mil med Hovet

2011-06-03T22:58:00.002+02:00

... blir det från och med imorgon och ett par timmar framöver. Jag har inga hetsplaner så det borde gå att kvittra längs vägen. Häng med!

/T

Tisdagsrajd3

2011-05-31T23:47:00.004+02:00

*Flashinlägg*

Vi har nio som lämnade HBB för att bege oss mot masterna. Efter en kortare stund hade ytterligare tre anslutit. Efter fyra punkteringar och hetsig cykling var vi sex stycken som återvände.

Tack till Johnny och Christoffer för att ni återigen valde enkla nybörjarstigar åt mig.
Garmingrunks - bara 98% av maxpuls.

/C

P.S. Hjälp! - jag håller på att förvandlas till en skogscyklist.

Förlust av lungor och vader anmäles!

2011-05-27T09:02:00.008+02:00

För att hinna till torsdagsträningen fick jag stressa lite mer än önskat från jobbet för att hinna hem, byta om, cykla till Alviks Cykel för att hämta KBCK:s nya vita, otroligt snygga, sommartröja. Som vanligt ruggigt bra jobbat av designavdelningen.

Jag kom för sent för grupp indelningen och försökte hoppa på vid Drottningholm. De första två grupperna var subgrupper som tränade inför Vättern. Ingen bra idé att störa. Alternativen var att cykla ikapp snabbgruppen (stor risk!) eller vänta in "snabbmellan"-gruppen bakom. Alternativ två var rimligare. Det kom en jättegrupp bakom och efter lite diskussion med ledaren tänkte jag avvakta en mindre grupp bakom, men när Edvard rullade förbi och ropade åt mig att hänga med fick det bli så.

Det blev inte mindre än 5 temposträckor. Från och med den andra körde jag med Edvard och Henrik och då gick det undan. Speciellt sträckan från Färentuna kyrka till Björkvik (ca 7 km) gick fortfort med ett snitt på 42 km/h. När det sedan var dags för tempot till Sånga kyrka var det tyvärr inte längre möjligt för benen att prestera fart nog att komma under de 12 minuterna som är målet.

Som synes på bilden - ganska många cyklister. Det är dock minst 3-4 grupper som samlade ihop sig och vilade vid kyrkan innan man rullar hemmåt.

Kolla mongot till höger. Tempoinducerad apati.

Det kändes ovanligt mycket i vaderna igår. Jag trodde bland annat att det beror på att jag har sänkt sadeln lite. Men det kändes mer i högerbenet än i vänster och när jag kollade under skon visade det sig att klossen satt lite knasigt. Nästan samma sak som hände på tisdagsrajden. Kanske ska börja efterdra skruvarna. Om jag minns det.

Sedvanligt garmingrunks:

http://connect.garmin.com/activity/88190502

Tack för igår! Framför allt till Edvard och Henrik.

Tisdagsrajd2

2011-05-25T10:21:00.004+02:00

Jag kan verkligen vänja mig vid dessa tisdagsrajder. Igår blev det Christoffer och Johnny som stod för stigvalet. Resultatet blev som utlovat - lagom tempo med lite hets. Men framför allt mer tekniskt än förra gången jag var med.

Punkteringar blev det 3 stycken. Dock sparade vin in på kedjebrotten denna vecka. Vår grupp hittade till slut Patrik och Jesper som irrade runt Hammarbybacken eller något. De startade ju typ en timme senare. SCS får fundera på det där med öppettider.

Jag passade även på att följa med till det mer eller mindre traditionella kvällsmålet på Max i Slöstan. Det pratades stigar till höger och vänster, men jag har ingen aning om var jag var någonstans. Rutinerade Hellasbesökare kan säkert lista ut det med hjälp av garminrapporten:

Tack för rundan! Vi ses!

P.S. Grattis till Jesper för segern i Kinnekulleloppet förresten. Ruggigt bra cyklat!

Grattis bjorre!

2011-05-22T20:00:00.001+02:00

Strålande fint vårväder måste belönas med lite fincykling. Den ursprungliga planen är att cykla en sväng på eftermiddagen med och sedan fira den gode Björn. Men en oplanerad dag låg framför mig och solen lockade. När Patrik meddelade att han skulle köra en lugn runda på Ekerö hängde jag med på den. Dryga 5 mil. Som uppvärmning.

Efter det en blev det stress och strul, men efter hetsig packning och cykling till Sollentuna hängde Matte och jag upp Björn och vi fortsatte i hysteriskt tempo för att även hämta upp Rickard i Vallentuna.

Det var verkligen magiskt vackert i Roslagen även denna gång. Jag fascineras varje gång över hur fin den här rundan är. Varför kör jag den så sällan? Är det för att Björn bara fyller år en gång om året?

Som vanligt straffade sig min urusla planering och klena kropp. Dryga 6-7 mil in på runda vände vi hemåt och hittade min gamla fiende Motvinden. Han hade med sig sin dryga kompis Bonkmannen. Så efter lite avhängningar och hånfulla tillbakacyklingar sänkte de andra takten lite. Kanske mest för att mitt gråtande var störande i längden. Jag borde veta bättre än att komma till trött till starten arrangemang som inkluderar garanterad utdelningar av stora skopor smärta.

Lite gel och vatten gjorde att den värsta krisen gick över. Det fanns förhoppningar om att jag trots allt skulle ta mig till festen. När Skogling dök upp och körde "pace car" åt mig de sista kilometerna var räddningen total. Han erbjöd till och med skjuts eftersom jag hade skickat dödsbud per sms, men så jobbar vi inte i KBCK. Hånet hade aldrig gått över.

Tack för träningsvärken, grabbar!
Och GRATTIS, bjorre!

/T

PS Av säkerhetsskäl publiceras bilderna från kvällen på en annan blogg.

En bra LBS...

2011-05-21T08:19:00.003+02:00

Jag tog en kort sväng igår för att testa att mitt nybyggda hjul håller ihop även i verkligheten. Efter ett par kilometer tyckte jag att det verkade räcka och svängde förbi min lokala cykelhandlare och tog en öl.

Jag tror att det fortfarande hyffsat rakt.

Norvelo har som vanligt en massa godsaker inne. Bland annat en lite äldre Niner än den som jag köpte för ett tag sedan. Fin.

Vet inte varför - för jag är väldigt nöjd med mina Timepedaler, men jag är riktigt sugen på att testa dessa pedaler. Kanske ska försöka komma åt de testpedaler som Rytz vägrar lämna tillbaka. Det kanske är ett tecken på vad han tycker om dem.

Slutligen, för idag, denna fina NeilPyde-ram, som troligtvis ska byggas upp med Force-grupp. Kommer bli riktigt fin. Det rycker lite i den nostalgiska surfingnerven när det märket har dykit på cykelmarknaden.

Tack för ölen, Jan!

/T

Ebolan ger sig

2011-05-20T12:32:00.002+02:00

Ingen riktig cykling på länge nu. Har tydligen dragit på mig en släng av ebola, men den verkar ge sig så långsamt nu.

Det har bara blivit sådan här cykling på sistone.

För även om man har ebola, eller just när man har det, måste man släpa sig till jobbet. Jag kör enligt principen antingen är man på sjukhus eller så är man på jobbet. Det brukar uppskattas av alla kollegor som man kan passa på att smitta ner. De brukar å andra sidan komma insläpandes med den ena dagissjukdomen efter den andra. Terrorbalans helt enkelt.

Det blir ingen 60-milare i Sundsvall i helgen. Det lät som en fin runda med ypperligt sällskap, men det är inte vad kroppen behöver just nu. Hoppas dock att det kan bli en runda Lövsta på söndag istället- Jag behöver ju testa om dessa fungerar:

Om man behövde en hardtail...

2011-05-16T21:07:00.003+02:00

...skulle den här ligga bra till. En Stumpjumper S-works 29er.

Tyvärr är det inte min. Nyss ihopskruvad och redan en anständig vikt. Jag utgår från att det kommer lättas lite innan första starten. Åtminstone sadel och sadelstolpe ligger pyrt till att döma av hans heldämpade som står runt hörnet och väntar på delar.

Det kommer nog gå fort för Jesper Dehlström framöver.

/T

Oklar söndagsrunda

2011-05-16T20:19:00.003+02:00

Det skulle ju bli en crossrunda. Men sen kom Vic med en nykittad landsvägsraket. Johan verkade inte vilja komma alls. Så den förkylning jag har nu skyller jag på honom.

I brist på annat rullade vi den gamla vanliga söndagsrunde-rundan. Det blir dryga fem mil inklusive tur och retur Slöstan med dryga 27 km/h. Lite lagom så där med skylt- och backspurter.

Jag fick fokusera på att cykla idag verkade det som. Benen var högst varierande. Ibland sprättiga och glada för att sedan stumna och sedan åter vakna till liv. Konstigt helt enkelt.

De här rundorna är verkligen njutningscykling. Man cyklar mest bara för att det är kul och för att det är riktigt trevliga och roliga människor som dyker upp. Skrattfest deluxe.

Tack Johan*2, Magnus, Andreas och Vic!

/T

Fornstigen. Försök 1

2011-05-14T20:01:00.004+02:00

Min MTB-cykling dog sist för att jag inte orkade all trist transportcykling. Att cykla till skogen med en MTB är obeskrivligt tråkigt. Värre än de sista milen på 1001 Miglia. Jag är osäker på att det kommer att fungera i längden, men nu med en ny cykel är det fortfarande lockande att komma ut i skogen.

Idag bestämde jag mig för att rulla bort till Drottningholm och testa Fornstigen. Trots all min skogscyklingen kring millennieskiftet har jag faktiskt aldrig varit där. I vanlig anda hade jag förberett mig bra. Från mina landsvägsrundor visste jag att den fanns en skylt som pekade in i skogen bortom Drottningholm och det fick bli min startplats. Mesta dels är det bra märkt men på vissa ställen är det rena gissningsleken. Som bonus finns det även lite små extraknorrar till gravrösen och ekskogar som slutar i ingenting.

Efter 12 av 18 km av rundan tappade jag bort mig för femtielfte gången och beslutade mig för att det fick räcka för idag. Nästa gång kanske jag är smart nog att titta på en karta eller ta med GPS-spåret så man slipper sånt här. För en nästa gång blir det tydligen.

/T

Premiär på Tisdagsrajd - jag överlevde!

2011-05-11T08:30:00.006+02:00

Så var det dags då. Slowgoat hade under min Mallorcasemester lyckats leverera inte mindre än två bakväxlar. En X7 som ersättning för den trasiga och en X9 för att ersätta sitt strulande och fördröjning. Som avslutning hade de glömt att ange att det var garantiutbyte så tullen hade glatt lagt på tull och införselmoms. Jag ser redan fram emot att lösa det.

Jag skruvade snabbt dit X9:an och rullade iväg mot Hammarbybacken. Kunde på vägen konstatera att ändlägena inte var optimerade utan att jag skulle få klara mig utan de tyngsta och lättaste växlarna. Men med var som ser ut som världens största 10-växlade kassett hoppades jag att det skulle gå bra. Dessutom sitter det ju en växel fram också.

Ser ni skräcken i mina ögon?

Det var mycket folk på plats, gissningsvis 40 personer. Efter lite skitsnack med de få skogscyklisterna jag känner rullade fyra grupper iväg. Jag valde medel eller snarare den som utlovade "gubbtempo". Det kändes tryggt med Johan A och Vic som Gruppenführar.

Det fikas dåligt på tisdagsrajderna, men det verkar inte behöver eftersom det blir mycket stop-and-go-cykling. Antingen ska gruppen samlas ihop eller så är det mekaniska problem. Det bjöds på både kedjebrott, punktering och brist på gubbsås.

Cykeln betedde sig mycket bra och stigarna var inte så tekniskt jäkliga som jag mindes dem från min senaste runda (2003?). Tyvärr blev både jag och cykeln smutsiga eftersom Gruppenführarna envisades med att leda ner mig i massa surhål. Så skulle aldrig Skogling göra.

Det hela avrundades med en öl på Göteborg. Värre kan man verkligen ha det en tisdagskväll i maj.

Tack alla för att ni visade mig hur man gör.

Det är ju nästan som riktig cykling.

Edit: Garmingrunks

Gubbcykling på Mallorca

2011-05-08T23:40:00.002+02:00

Jag är så proppfull av intryck att jag inte vet var jag ska börja. Grymt bra cykelvecka med KBCK:s gubbsektion. Vi passade helt enkelt på att tillbringa den vecka som i Sverige bjöd på regn och snöslask med sol och värme på Mallorca istället. Det är synd om oss. Värsta Golgatavandringen.

Efter att kommit till vårt Bamseklubbshotell och skruvat ihop cyklarna var det första vi gjorde att kolla upp var Raphabutiken var. Jag lämnade in mitt kort direkt till försäljaren för att påskynda framtida köp.

Efter det finrullade vi runt i trakterna ett tag: http://connect.garmin.com/activity/84164906

Nästa dag var det dags att gå i kloster. Vi hämtade cyklarna i teamstället och rullade iväg.

Det går inte att hålla sig för skratt när man bjuds på klättringar som den till Betlem. Nypans rumpa är liksom bara en bonus.

Lite finvägar på platten innan man belönades med Paulaner: http://connect.garmin.com/activity/82819894

Dag tre var det dags att cykla ut till någon fyr och upp för något berg. Jag litade blint på mina erfarna guider.

Man skrattar sig harmynt hela vägen ut till fyren, fotar sin cykel och vänder tillbaka.

Problemet med guider är att man envisas med att cykla fel när de inte längre är framför och visar vägen. De är nog där nere någonstans. Jaja, jag hinner nog ikapp.

Dagen avslutades som vanligt med mulliga vägar som tydligen går i gröna tunnlar. Konstigt.
http://connect.garmin.com/activity/83480523

Fegade och tog schweizarbussen ner till Port d'Andratx. I rondellen utkanten av Andratx plocka vi upp dagens gästcyklist, Edvard och begav oss ut på den omtalade kustrundan. Edvard hade spring i benen, men fuskade lite med ett kompaktparti.
http://connect.garmin.com/activity/83478972

Med två återstående dagar bestämde vi oss för en snäll mellandag och siktade söderut mot torget i Petra och de plattare regionerna. Tyvärr hade Nypans knä en dålig dag och han vände hem.

När vi passerade Felanitx passade Jonas på att hetsa mig till att köra solobergstempo uppför stigningen till Sant Salvadorklostret.

En superfin backe som slutar vi en isolerad bergstopp med utsikt över stora delar av den omkringliggande ön. Rekommenderas stark!
http://connect.garmin.com/activity/83662025

Och till sist - Orientstigningen. Återigen skulle intrycken och njutningen överträffas. Den är helt overkligt vackert, men har två fel. Dels har trötta cyklister (antar jag) förvandlat toppen av passet till en sopstation. Så himla jobbig är den inte att man inte orkar bära ner tomma gelförpackningar igen. Det större felet är dock att det fanns en italiensk bergsget i stigningen som kränkte mig.

Som vanligt tappade jag bort mina guider och gjorde ett besök i Alaró innan vi fortsatte till vår favoritrestaurang i Selva. Det är svårt att inte gilla deras goda trerätterslunch inklusive vin för det hiskeliga priset 8 euro.

Sen var det så klart riktigt bråttom hem till veteölen och rödvinet, men inte innan vi passade på att värva lite nya medlemmar till KBCK:

Tack för en helt magiskt bra vecka, grabbar!

/T

Vågar man blogga om Mallorca?

2011-05-08T12:58:00.001+02:00

... eller får man hatmail och blir steglad då?

/T

Så här kan vi inte ha det

2011-05-03T22:24:00.002+02:00

Träning med Hovet?!

2011-04-28T22:15:00.003+02:00

För en gångs skull lyckades jag synka jobbet med en Hovetträning från Brostugan. Jag vet inte riktigt varför, men jag har varit sugen på att ha lite organiserat sällskap ute på Mälaröarna och då passar Hovets upplägg bra.

Nu när våren är här och innan Vättern är det en ganska välbesökt tillställning. Jag har bara kört med dem en enda gång tidigare för ett par år sedan trots att jag var medlem i Fredrikshof under ett par-tre år.

Tänkte först köra tillsammans med Ellinor och min granne, men de valde gruppen som vill lära sig klungkörning så jag försökte hänga på Amirs grupp istället, men även det misslyckades. Stod helt enkelt på fel ställe när de delade upp grupperna.

Bra uppstyrt med stort säkerhetstänk är helhetsintrycket. Gruppen jag körde med rullade rätt lugnt ut till Skå där vi körde tre fartsträckor där man fick trycka på ordentligt för att hänga med några av de tre/fyrmannagrupperna som jag körde med.

Efter att benen, lungorna och hjärtat fått en ordentlig genomkörare rullade vi hemåt. Några tog en extra fartrunda vid FRA. Dessutom hann man med att snacka skit med gamla och nya halvbekanta. I det stora hela en trevlig tillställning. Det kanske blir fler gånger. Det är lite för enkelt för att låta bli.

Tack för idag, Hovet!
/T

Snabb cykling, långsam bloggning, bra bilder

2011-04-27T18:57:00.005+02:00

Helgen, ja den som tog slut för några dagar sedan, avslutades med en snabbrunda till landet för lite påsklunch. Tog pendeln till Tumba och lekte solobrevet mot Mörköfärjan. Det är ganska exakt 23 km från pendeln till färjan. Man har normalt trekvart på sig om man vill passa den, men denna dag tyckte färjepersonalen att lite tidigare avgång blev bra. Tur att man trampade på lite i motvinden.

Vägen över Mörkö och vidare till Trosa i motvinden var som vanligt vacker. Och grå.

Stärkt av påsklunchen trampade jag hemåt igen. Motvinden byttes till medvind och det rullade på bra till Södertälje där vinden tyvärr mojnade. Skippade Mörköfärjan denna gång eftersom timingen hade blivit urusel.

Lite snitthastighet tappar man så klart på att krångla sig genom Södertälje med cykelbanor, cykelförbud och liknande. Dessutom testade jag en ny väg som inte blev optimal. Efter Södertälje blev dock färjesaknaden för stor och jag bestämde mig för att ta den över Slagsta för att avsluta över Ekerö istället för misärcykelbanorna på fastlandssidan.

Total blev det 51,5 + 83,5 km

http://connect.garmin.com/activity/81940946
http://connect.garmin.com/activity/81940923

/T

Jesus hade det lätt

2011-04-23T11:23:00.008+02:00

Vaknade måttligt sugen klockan fyra. Men är det långfredag och lidandets dag så är det. Att trampa ner till Södra station för att möta upp med Jens och Victor och lite andra randonneurgubbar lockar ju trots allt lite.

Som vanligt nu för tiden lockar Hovets Tumbastarter ett trettiotal startande. Även när det gäller de lite "längre" distanserna bortom Vätterns 30 mil, som utgör någon slags standard i Cykelsverige.

Efter förra helgen misserabla insats hade jag lovat mig själv att inte lockas med av första klungan uppskruvade tempo utan ta mitt eget slötempo. Lidandet skulle bli alldeles för långt och utdraget annars. Men så klart misslyckades jag.

Det rullade alltså på bra med ett snitt på strax under 35 km/h ner till färjan efter 124 km. Efter färjan bröts det snart av i mindre grupper och jag bet mig som siste man kvar i första klungan ett tag innan jag återfick lite vett och sans och släppte av för att invänta nästa klunga.

Andraklungan bestod av gamla randonnuerrävar som Ari, Bengt, Håkan, Jonas mfl vilket garanterar en bekväm och ryckfri resa om än i hyfsat tempo. En stunds vila i svans tillåter vila och återhämtning. Vid stämplingen i Söderköping efter 153 km försökte Johan mfl lura med mig i första klungan igen, men serru den gubben gick inte. Det hade väl fungerat ett par mil men resultatet hade mer eller mindre varit jämförbart med en korsfästning. Långt, utdraget plågande och oundvikligt död.

Vädret i år var rena motsatsen till förra årets variant som slog något slags rekord i misär. Vi passade därför på att köra båda grusavsnitten och njöt. Inte riktigt lika bra som Strade Bianco i somras, men nästan. Inte ens Ari muttrade.

Efter ett långt mat stopp på pizzerian i Rejmyre (230 km), som har en speciell plats i mitt hjärta efter förra året, och i Hälleforsnäs (303 km) delades även vår grupp upp i mindre enheter. De sista 10 milen tillbrinades sedan i det ypperliga sällskapet som KBCK:s gubbsektion utgör förstärkt av Reimert. Det innebär dock så klart många kisspauser.

Kort kaffe, lamp och påklädnasstopp i Gnesta innan vi i behagligt mak rullade de sista 5 milen in till Tumba.

Tack allihopa för en fin dag som kändes som en sommardag.

/T

Gamindata: http://connect.garmin.com/activity/80910189

Det här kommer bli min ruin

2011-04-19T20:23:00.006+02:00

Efter kortare stopp hos tandkirurgen för att montera in lite titan i överkäken begav jag mig till förhandvisningen av Cykelspecialisten -Specialized Concept Store. Dags att dricka bubbel, äta chips, mingla med cyklister och framför allt dräggla över cyklar.

Det har blivit riktigt fint hos pojkarna i utkanten i Sjöstan. Läget med nära shoppingen i Sickla och minimal omväg för folk som pendlar ut åt Värmdö och Nacka borde ge ett bra kundunderlag. Det märktes att de kvällen hade pyntat lokalerna som showroom. Cyklarna var i självklart fokus men även tillräckligt med tillbehör för att jag ska klara mig. Det lär dock fyllas på med mer sånt framöver.

På terrassen på baksidan står provcyklarna på rad. En hel del verkar redan ha varit på en sväng att döma av den lera som satt på flera av skogscyklarna.

Inom kort ska jag köpa en vit sadel här. Frågan är bara vilken. Den jag egentligen vill ha kräver att jag byter sadelstolpe. Frågan är om det är värt det.

Lycka till att hålla den här mannen borta från en cykelbutik.

Nä, men vad har vi väl här?

Sveriges första Venge på besök. Specialinflugen för att visas upp på invigningen. Trots att jag bönande, bad och låg på golvet och grät tilläts jag inte provcykla den.

På riktigt kommer jag nog köpa den här istället, fast i något större storlek- Jag behöver ju en ersättare för min nyligen havererade fulfixie. Det blir nog en utmärkt stadscykel.

Snart har Patrik fått ordning på kassan. Från och imorgon kommer de säkert kunna ta betalt också. Det kom väl som en överraskning att besökarna faktiskt ville köpa grejer redan på invigningen.

Det här kommer bli toppen, grabbar.
Och som sagt garanterat min finansiella ruin!
Ni kommer att höra från mitt ombud!

/T

Så var vi igång igen

2011-04-17T15:18:00.005+02:00

Förutom 20-milaren i januari har jag legat lågt på långcyklingen. Bristande tid och lust ligger högst på listan av ursäkter. Motivationen att köra i dåligt väder och regn har varit måttlig. Men nu var det alltså dags att börja kvala in mot Paris-Brest-Paris. 30-milaren från Täby, med smeknamnet Saltluft, har ofta nämnt som en fin bana. I kombination med fint väder och trevligt sällskap kan inte mycket gå fel.
Trodde jag.

Trampade ut till Hofvets klubbstuga i arla morgonstund. Hann med att köpa kaffe och ta ut pengar på vägen. Ett par KBCK-klubbkläder lyste upp morgonen. Cirka 40 startande trampade iväg punkligt klockan 7. Först i normal takt för att sedan stegras när vi kom ut ur tättbebyggt område. Ju närmare Furusund vi kom desto fortare gick det.

Som det geniet jag är hjälpte jag glatt till med farthållningen i början trots att kroppen inte kändes på topp. Men är ju så kul att köra fort. Efter att ha täppt en jättelucka helt utan anledningen och nytta bara för att hamna på en värdelös rulle bestämde jag mig för att slå av på takten och rulla in mot stämplingen i Furusund efter 75 km.

Efter att vi hade släppt första gruppen och istället samlat ihop en liten (utökad) KCBK-klunga fungerade benen hyfsat nästan fram till nästa stämpling i Grisslehamn (147 km). Kroppen meddelade klart och tydligt att den var i erbarmlig form och att den inte alls tänkte köra 35 km/h.

De snälla pojkarna i KBCK lät mig dock inte släppa förrän långt senare. Eller närmare bestämt efter Gimo. Ett par kilometer lägre snitthastighet, vackra vägar och sol gjorde att kärleken till cykling började återkomma.

Nya cykelns premiärrunda fungerade strålande, men kroppen låter meddela att den inte är van vid långcykling och att sittställningen behöver trimmas lite. Konstigt nog blev det inte perfekt att flytta över allt 1:1 från den gamla Roubaixn.

Tack för vad som till slut blev en fin vårrunda med ett lite inslag av eptiskt lidande.
Mest tack så klart till nypan, Jonas och Vic som visade att KBCK åtminstone kan köra med kompisanda efter att man kört någon till dockstadiet.

/T

P.S. Trots allt blev det min tredje 30-mila brevet och den snabbaste hittills.

Färdigpackad.

2011-04-15T22:34:00.003+02:00

Har lastat ner cykeln med all utrustning man kan tänkas behöva för en 300 kilometersrunda.

Rapporter på Twitter och till höger här ->

Vi hörs
/T

Tack Sverige!

2011-04-12T18:06:00.001+02:00

Nu vet jag vad ska göra den sjätte juni.
Jäklar vad här ska firas.

Failblogg

2011-04-12T11:42:00.002+02:00

Unboxingserien har tagit en välförtjänt paus i väntan på leverans av en ersättningsväxeln för den under transport skadade originalväxeln. Vi väntar med spänning.

I övrigt beror den långa frånvaron på ett besök på toppen av Gran Paradiso.

Unboxing Niner Jet9 del 2

2011-03-30T19:22:00.000+02:00

Det började illavarslande. Ska verkligen den där pinnen vara av?

Efter lite mek fick jag på hjulen. Klurigt det här med skivor.

Vi sätter dit en sadel och tar bort lite mer skydd.

Hmm, är det såna här ventiler på MTB numera.

Nä, men den verkar ju fungera. Synd att jag inte hade med mig några pedaler till jobbet.

Äntligen hemma.

Så som de flesta av er kommer att se den:

Massa pryttlar på ramen. Landsvägscykling verkar plötsligt väldigt enkelt.

Svart på vitt. Inget att snacka om.

Den här kommer se riktigt bra ut på min vägg.

/T

Unboxing Niner JET9 del 1

2011-03-30T12:51:00.002+02:00

Äntligen!

Jag är som ett barn idag.

Världen största hjul

Fortsättning följer i eftermiddag.

Domo arigato, Tabata-sama

2011-03-25T10:24:00.007+01:00

Igår var jag i skolan. Närmare bestämt Gymnastik- och Idrottshögskolan. Tyckte att jag skulle plugga lite om träning istället för att faktiskt träna.

Det var en serie föreläsningar på temat "Physiology of Adventure Racing/Multisport ur vetenskaplig och praktisk synvinkel". Jag var bara med på den "praktiska" delen, men den vetenskaplig så det räcker. Jag får nog be Toni eller Micke S förklara vad som hände.

Höjdpunkten var naturligtvis den här lille japanen:

Sammanfattningsvis blev man bättre av att träna hårt.

Fler idolbilder finns på bigmollos blogg.

/Tille - Professor i Tabatatrams

Tyskar och rumpkräm

2011-03-24T14:35:00.003+01:00

Det är ett tydligt tecken att nu är det vår.
Det och en Tabata-föreläsningen i eftermiddag.

Asså dessa tävlingscyklister...

2011-03-20T19:15:00.004+01:00

Jag vet inte varför jag går på det. Om och om igen. Från och med nu ska jag kolla upp folk innan jag ger mig ut på träningsrundor med dem. Att cykla med tävlingscyklister gör ont.

Björn hade, som ett steg i sin förberedelse för Flandern Runt, utlyst en träningsrunda på i runda slängar 15 mil. Så blev det förvisso inte riktigt. Men nästan.

En fin grupp cyklister rullade iväg från Huddinge strax efter nio. Björn som god KH satt tempot i början och i helt rimligt tempo rullade vi mot Tyresö. Bitvis blev rutten lite oklar.

Sen satte vi fart ner mot den obligatoriska promenaden vis Vissvass. Tyvärr gick Eli omkull på de snöiga vägarna ner dit. Det verkade till att börja inte så farligt, men tilltagande smärtor fick honom att hoppa av i Västerhaninge.

Krya på dig, Eli!

Efter det blev folk tydligen väldigt fikasugna för i motvinden ner mot Ösmo trissade farten upp. Belgiska kedjan rasslade i högt tempo tills nästan alla hade slutat ta förningar. Roadrunner, Björn och Pilen gjorde till slut processen kort med oss andra. Under min sista förning innan fikat tittade jag ner och konsterade att pulsen låg stabilt på 95%.

Vi började alltså i traditionell ordning sprida ut oss över hela Södertörn.

Det finfina fikat i plantshoppen i Ösmo göt nytt mod i våra kroppar och viss styrka återkom i benen. Det var ju dessutom medvind upp mot storstaden igen. I glatt 35+-tempo trummade vi på tills återigen folk började flyga av rullen. Vid Kagghamra vek Dolk, Per och saltgurkan? av, mest av tidsbrist hävdade de. Tobbe och Apan hade tydligen redan flugit av rullen. Vikit av borde nog jag också ha gjort. Halvväg in i Kagghamrabacken fick jag sån kramp att Pilen höll på att köra på mig när jag plötsligt stannade. Dags att inse benens begränsningar.

En "lång" kamp senare rullade vi in mot Tumba. Roadrunner fortsatte mot Tullinge medan Björn och jag hoppade på pendeltåget. Pilen fortsatte mot Södertälje. Så vitt jag vet cyklar han ännu.

Post-tränings-vikt:

Det står 74,5 på vågen

Säkert duktigt vätskedopat, men ändå sub75.
Siffor: 122 km, 4 timmar och 20 minuter.
Garmingrejs

Tack allihop för en runda där äntligen benen gav upp innan bonken.
/T

P.S. Pers version -> Idag blev jag riktigt grillad